Sorry! [COMPLETED]

8

Felix pov
Jag står utanför skolans port klockan är 07:48, 07:50 alltså om två minter ska Sara vara här.
Jag ser hur Sara går mot mig med blicken ner i marken. Hon tittar upp när hon är precis framför mig, jag kramar om henne och hon kramar tillbaka.
"Hej"säger jag och ler. Hon ler tillbaka men jag ser att det är fejk. Vi går in mot skåpen och jag tittar på Sara under hela promenaden. När vi kommer fram till hennes skåp suckar hon och kollar mot mig.
"Vill du något speciellt eller?" Frågar hon lite irriterat. Jag förstår att hon tyckte att det var drygt att jag stirrade på henne.
"Ja, varför är du så nere? Och arg!"
"Förlåt Felix, det är bara det att...Sofia snackade med mig om dig igår." Säger hon och tittar ner på sina fötter. Fan, dem säger säkert allt dåligt jag har gjort till henne.
"Åh" får jag ur mig.
"Är det sant?" Frågar hon med lite sprucken röst.
"Vad? Vad har dem sagt till dig Sara?" Hon tar ett djupt andetag.
"Att du...eh tog Caspers tjej förr och.... Att eh...du mobbade och misshandlade honom, stämmer de?" Jag svalde hårt.
"Ja" Sa jag och skämmdes. Hon kommer hata mig.
"Men det var aldrig meningen" sa jag och hon skrattade ironiskt.
"Du är ju patetisk, inte meningen? Säkert" hennes ironi var tydlig. Jag tog tag i hennes axlar.
"Kolla på mig" bad jag och hon kollade upp. Hon såg ut att skämmas lite över vad hon sa. Jag tittade in i hennes ögon under hela min lilla berättelse.
"Jag har gjort så grymt fel det vet jag. Men jag vill ändra på mig, tro mig! Det gör ont att höra detta för jag vet att jag inte kan säga att det inte var meningen men jag gjorde allt för att passa in, jag var så rädd att bli mobbad...jag blev det i yngre klasser....Snälla Sara jag behöver dig"
"Vadå 'jag behöver dig'??"
"Eh...Alltså vi är ju vänner...eller?" Men Felix varför har du då känslan att du vill vara mer än hennes vän??
"Jo, förlåt Felix det är klart att jag litar på dig" säger hon och kramar om mig. Jag kramar tillbaka tills jag hör Caspers röst:
"Sara?!?!" Jag suckar och släpper henne. Jag hör henne sucka lite smått också, det får mig att le. Casper kommer fram till oss.
"Och vad gör du här? Gå nu!" Beodrar Casper.
"Nej, det ska han inte" säger Sara.
"Men... Alltså Sara nu börjar jag tappa tålamodet" säger Casper argt. Innan han fortsätter:
"Vad håller du på med egentligen? Vad gör du med honom? Sofia sa att hon såg dig med honom igår också! Kan du bara berätta för mig vad du sysslar med?" Att Casper inte ens ser på mig och säger 'honom' gör mig lite små sur. Jag står här, och jag har ett namn!
"Vi är vänner okej?" Han fnyser och går sin väg.
Jag ser Sofia komma gåendes i korridoren.
"Åh Sara förlåt för igå-" hon stannar sig själv när hon ser att jag står bredvid Sara.
"Aha" säger hon. Jag går iväg till mitt skåp. Jag tänker inte spela jag vet att dem inte vill ha mig där, då ska jag inte vara det heller. Mitt skåp ligger inte allt för långt från Saras så jag hör smått vad dem säger.
"Allvarligt Sara du kan inte vara med honom"säger hon och jag spänner käkarna.
"Lyssna på mig Sofia... Jag vet att Felix har gjort dumma saker, men han är villig att ändra sig och jag tror på honom. Han kan ändra sig de VET jag. Han är en underbar person...när ska du tro på mig?" Hon är precis påväg att gå när Sofia tar tag i hennes arm. Hon tittar bak mot Sofia och kollar förvånat på henne.
"Tro-...vet du att Felix kan ändra sig...så tror jag de också"säger hon och  båda ler när dem kramas. Okej accepterad av en!
Jag öppnar skåpet för att ta det jag behöver till lektionen. Efter jag har tagit allt stänger jag skåpet för att gå till  lektionen.
Jag ser dem alla tre mr O- Oscar, Ogge och Omar komma mot mig i korridoren. Jag sväljer hårt, vad ska jag göra nu? Ska jag bara skita i allt och gå med dem? Då kommer Sara och Sofia fram.
"Hej Felix" säger Sofia lite osäkert.
"Eh hej" svarar jag lika osäkert. Accepterar hon verkligen mig så lätt.
"Äter du med oss?" Frågar Sofia och ler. Jag ler också.
"Gärna"  nu kommer Oscar Ogge och Omar fram.
"Äsch skit i dem vi går Felix, det är inte värt att bråka med dem" fräser Ogge.
"Eh alltså" får jag fram. Ska jag vara ärlig så är jag faktist lite rädd.
"Låt honom vara"säger Sara. Dem börjar skratta.
"Älskling, du försvarar honom när han kan klara sig själv. UTAN dig HAHAH kom Felix" säger Oscar. Det är nu jag måste stå upp för mig själv. Visa dem andra att jag inte är som dem.
"Nej, jag är ingen idiot!" säger jag och vi går in till klassrummet. Ett enkelt nej behövdes ju bara.

Okej lunch? På lektionen kan man ju inte säga att Casper njöt av att jag var med dem. Men nu ska vi äta och jag är välkommen av alla i deras "gäng" FÖRUTOM Casper....
Jag sätter mig bredvid Sara och strax efter kommer Casper. Han stirrar argt på mig innan han slår sig ner framför mig. Vad är det med honom? Oh juste, han och Sara är tillsammans! Aja.
Vi sitter och pratar ett tag och mitt i allt tar jag sås på fingret och kletar det på Saras näsa. Hon kollar på mig med en ganska sur min. Jag börjar skratta och efter ett tag brister hon också ut i skratt. Men jag får tillbaka när hon lägger spagehtti i mitt hår.
"Sara!"säger jag kanske lite för högt.
"Haha syych skrik inte Felix" skrattar Sara.
"Fan va äckligt" brister jag.
"Jo tack jag vet, jag fick liksom sås i ansiktet" säger Sara. Vi båda skrattar igen.
"Men ja vi fattar" utbrister Casper. Jag harklar mig och tittar ner i bordet. Jag glömde att han kanske blir svartsjuk. Det är bara det att jag inte tänker på det. När jag är med Sara blir det bara. Hon är så underbar..... Vänta! Tänker jag just på Sara på DET sättet, och hon har kille?? Oh nej!