Pakten

4

Lite snabbt här innan jag börjar skriva, det var extremt länge sedan! Förlåt, men jag glömde helt bort mitt Wattpadkonto.

Jag hoppas att det nya kapitlet gör er lite gladare! Nu ska vi se vad som händer med Josefin, Lucas och Gustav!
/ Wera. S
______________________
Jag ser hur någon kommer mot mig och det är Gustav, nu blir det intressant. Hur kan han försvara sig?

- Hej, baby, börjar han.

- Hej älskling, svarar jag.

Han drar ut stolen och sätter sig framför mig. Jag tittar i hans vackra ögon och på hans leende, vilket är den sista gången jag gör detta.
Det är slutlekt nu.

- Vad gör ni? frågar jag.

Han tittar bort mot den skrattande hårföntjejen.

- Vi pratar om ett skolarbete, vi ska nämligen ha något projekt på biologin.

- Hur vet jag inte om detta?

Han flackar med blicken, tror han att jag är en sådan idiot? Jag skrattar till och tar tag i hans hand.

- Jag har kanske inte hört läraren säga det på lektionen, men vad glad jag blir att ni planerar tillsammans.

Han bara mumlar något till svar.

- Jag önskar att vi kunde vara tillsammans istället, spinner jag vidare.

Han flackar igen med blicken men greppar hårdare om min hand. Han möter min blick och ler ledset, är det ett fake leende? Vad håller jag på med? Varför är jag tillsammans med denna typen?
Jag blir plötsligt illamående, hur lågt kan man sjunka som person? Varför umgås jag med någon som inte gillar mig?

- Nu måste du sluta fjanta dig Gustav! brister tjejen ut och drar bort hans hand från min.

Hon tittar på mig kallt. Så hon vet inte att vi är tillsammans?

- Moa, jag ska göra slut med henne, säger Gustav och tittar på tjejen bredvid sig.

Jag tar tag i bordet. Vänta!

- Men babe, gör det nu då! säger hon med tillgjord röst.

Moa börjar fnissa och Gustav tittar på mig med ett flin.

- Jag orkar inte vara med dig längre Josefin. Det är slut.

Jag reser mig upp tyst, ställer inte till någon scen för det är bara onödigt. Utan bara nickar.

- Jag hoppas ni två blir väldigt väldigt lyckliga tillsammans.

- Tro mig det ska vi, säger Moa och kysser honom framför mig.
Det får mig bara att må illa och jag lämnar caféet snabbt, utan att titta tillbaka.

På vägen hem, känner jag mig ändå tom. Personen som har varit min säkerhet, som har kysst och rört vid mig, han finns inte längre i mitt liv på samma sätt. Jag känner hur en tår rinner ned för min kind. Varför gråter jag ens?
Jag visste att han inte älskade mig, detta var på skoj, detta var inte äkta känslor. Han utnyttjade mig och nu är jag helt ensam.

______________________

Nästa morgon när jag vaknar, känner jag ändå att jag har hopp för dagen. Mina vänner finns ändå kvar! De kommer stötta mig och hjälpa mig igenom detta. Så jag kliver upp, tar en dusch. Borstar håret, tänderna, börjar sminka mig som vanligt. Sedan sätter jag på mig en blå blus, svarta tajta byxor. Jag sätter på mig vårt armband med det lilla hjärtat i roséguld.

Mitt hår får vara i en hästsvans och jag går för att äta frukost. Det blir en macka med ägg och kaviar, jag gillar inte det så mycket men ibland blir jag sugen på det. Faktiskt. Efter min frukost så tar jag på mig mina Converse och jacka, därefter letar jag efter min väska bland högen av jackor. Jag fiskar fram först en sko, sen min andra väska. Jag börjar bli irriterad, jag kommer komma sent ju! Tillsist hittat jag den! Jag håller upp den som en trofé, nästan som om jag vill visa alla att jag har den!
Jag fnissar till och går ut, tar min cykel och börjar cykla mot skolan.

Ute är solen uppe och skiner, det är ganska varmt för att vara mars månad och jag ser knopparna på träden medan jag cyklar. Det kommer bli en bra dag, hoppas jag.

______________________
Då var jag tillbaka!
Hoppas ni gillar del 4 och tack till alla som fortfarande läser!

/ Wera S.