Ett sista andetag [bad boy Ethan dolan]

1

Jag steg in i det så kallade aulan, fullt med elever precis som mig. På scenen stod alla lärarna från olika årskurser och olika ämnen. Jag satt mig längst bak med Jessica, min bästa vän sedan förskoleklass. Vi har känt varandra i nästan 10 år nu och har alltid stöttat varandra i vått och torrt. Nu ska vi båda två gå i första året i Gymnasiet tillsammans och förhoppningsvis samma klass.

Till slut fylldes aulan med alla olika typer; lång, kort, tjej, kille. Det var en kille där som stod ut, han satt några rader framför mig med sina  Lärarna började presentera sig själva, en efter en. De ena läraren började ropa upp namn och några började följa efter, jag antar då att de ropar upp klasserna nu. Jag och Jessica hade valt Naturvetenskapsprogrammet och väntade ivrig på att våra namn skulle bli uppkallad.

"Olivia Grace", hör jag en manlig lärare vid 30-årsåldern. Jag ställde mig plötsligt upp och efteråt ser jag den där killen ställa sig upp efter att någon hade kallat honom, Ethan Dolan. Han ställer sig bredvid mig och plötslig luktar han på mig. "Mm, någon luktar gott här", sade han med ett sådan läskig röst samtidigt som han blängde på mig. Jag försökte att hålla min blick så långt bort från hans.

Ännu fortsatt läraren att ropa upp och när han var klar, upptäckte jag att Jessica satt fortfarande kvar från där jag lämnade henne. Nu kommer jag gå i en klass utan Jessica, vi hade alltid gått i samma klass sedan ettan.

Hur skulle jag klara mig att gå i en klass med 30 främlingar utan Jessica?

Jag kommer säkert att vara en outsider, den typen i klassen. Helt ensam nu, utan henne. Jag och resten av de klassen gick in i sal e23, på bänkarna låg det ett kuvert med ens namn på. Jag gick runt och letade efter mitt namn i rummet precis som alla andra.

Jag såg mitt namn i ett A4 vit kuvert i den mellersta raden i mitten av klassrummet. Då såg jag att det låg ytterligare ett kuvert till bordet bredvid mitt och det stod Ethan Dolan på den. Jag blev helt chockad och kände mig obekvämt när han satt bredvid mig.

"Ser ut som att vi kommer sitta bredvid varandra hela året.", yttrade han på ett skadeglad sätt.

Ska jag sitta bredvid i ETT ÅR med honom? Kan det bli ännu värre?

Vår mentor heter tydligen Erik, är någonstans vid 30-årsåldern och är också vår Musiklärare. Jag lyssnade värst inte på hans presentation om sig själv, jag var för upptagen med att tänka på när den här dagen ska ta slut.

"Okej, ni ska med den ni sitter med, samtala om vilka ni är som personer. Vad ni vill bli, drömmar, förhoppningar. Något om er själva, vi håller på i femton minuter sedan bryter vi", sade vår mentor Erik.

Jag vände mig om till Ethan och ser att han observerar mig från huvud till tå. Jag gav honom en stint blick för att han ska sluta men sedan ser han mig i ögonen. De där kastanjebruna ögon stirrar i mina med en vänlig gester. Det blir ett pinsamt tystnad ända till jag bryter isen.

"Vad vill du bli när du blir äldre?", frågade jag med ett vänligt röst.

"Din man", sade han med hans mörka, djupa röst.

Jag blir helt förbluffad och tittar på honom med min mun helt öppet, jag börjar känna mig därefter år röd om kinden och ett leende visas upp.

---

Ouch, dålig kapitel men don't worry. Imorgon slipper jag skolan i tre veckor & jag tror att jag kommer uppdatera mer och mycket bättre än denna kapitel.

Rösta & kommentera för fler kapitel!!