5

179 6 1
                                    

"Liv!" Jag hörde Jessicas röst från nedervåningen. Jag mumlade för mig själv och rullade ner från min lilla, men ändå fina säng. Jag tog min tid att göra mig i ordning inför skolan genom ta fram kläder som jag skulle ha på mig.

"Liv!" Ropade hon igen.

"Jag är uppe!" Ropade jag tillbaka. Kökslådorna öppnade och stängdes där nere. Jag hoppades att hon gjorde frukost åt mig. Jag hade lite ont i magen när jag hoppade in i duschen. Det varma vattnet började lösa upp mina knutar i musklerna, hur länge hade jag varit här inne? Jag skyndade på och tvättade mitt hår och kropp, efter det rakadejag snabbt benen för att ta bort stubben som uppkommit under helgen.

När jag svepade handduken runt mig hör jag Jessica än en gång ropa mitt namn. Jag ignorerade henne.

"Olivia!"

"Jag kommer ner nu, snälla ropa inte mitt namn igen!" Ropade jag samtidigt som jag sprang nerför trappan. Jessica satt vid bordet mittemot mamma klädd i en gant grå tröja med svarta byxor och vita converse, hennes normala klädsel. Hennes bruna hår var uppsatt och lockad till perfektion.

"Äntligen, trodde att jag skulle få vänta i evigheter" sa hon lite irriterad. Hon var alltid den typen som blev stressad när saker inte går i planer, ibland brukade det va underhållande att se henne bli såhär. Hon ställde sig upp för att dra in mig i en kram.

"Hey! Jag är väl här nu, eller hur?" Jag gav henne ett leende och satt mitt blonda hår i en slarvig knut när hon släppte mig från sitt grepp.

"Gumman, Jessica kan vänta medans du fixar ditt hår." Sa min mamma.

Jag gick över till speglen och nickade, hon hade rätt. Mitt hår måste se presenterbart ut idag, och självklart ville jag inte att någon skulle se mig såhär.

"Jag kan hjälpa dig med det." Erbjöd Jess sig och tog kammen från byrån och började kamma mitt hår. Det gjorde lite ont här och där när hon kammade det men det ser bättre ut nu, och jag kunde bara tacka henne.

Jag satt håret i en hästsvans och lät det blonda håret falla ner. Jag såg mig själv i speglen och gillade hur det såg snyggt ut.

"Är du redo att åka nu?" Frågade Jess och tog fram väskorna och gick mot dörren, vänd mot mig.

"Ja" Sa jag bestämt.

. . .

Jag satt på mattelektionen och försökte verkligen att ignorera Ethans blick som brände mig. Istället fortsatt jag med att fokusera på att hänga med medans läraren skrev olika uträkningar. Efter en stund ville jag se om han fortsatte stirra, jag vände mig om och det var då. Han fortsatte att stirra på vilket fick mig att sucka djupt och vände mig om mot läraren igen.

Skolklockan ringde och jag andades ut, jag har aldrig varit så lättad i mitt liv om att en lektion var slut. Jag ställde mig upp och tog mina böcker.

"Glöm nu inte att vi har läxa till imorgon!", utropade läraren, Mrs. Vegas. Alla började gå ut mot dörren medan jag gick åt andra hållet mot läraren. Jag behövde prata om extra matte. Inte för att jag behövde det utan jag ville ta mer avancerad matte, och hon har berättat att det bara är möjligt under hennes extra lektioner hon har på Torsdagar.

"Åh, Mrs. Grace, du ville ta extra lektioner, om jag minns rätt?" Jag nickade vilket fick Mrs. Vegas att le vänligt.

"Jag ska skriva upp dig på lektionerna. Torsdagar, efter skolan klockan 16.00. Jag ska bara ge dig några böcker och sen är du välkommen dit." Jag log tacksamt och hon gick ut mot dörren.

Ett sista andetag [bad boy Ethan dolan]Tempat cerita menjadi hidup. Temukan sekarang