Ett sista andetag [bad boy Ethan dolan]

3

[Olivia]

"Förlåt att vi kom försent", mumlade jag.

Jag och Ali smög till våra platser försiktigt. Alla tittade konstigt på oss, några gester här och där. Jag satt mig och såg Ethan helt skadeglad. Jag ignorerade faktumet att hans ansikte började närma sig vid min och plötsligt öppnade han sin stora mun. 

"Är miss perfekt sen, va?", viskade han så tyst så att ingen kunde höra oss.

Varför skulle han bry sig om jag vart sen? Vi alla är människor och vi gör misstage ibland och att han påpekade att jag vart perfekt, som om jag vore. Jag vart inte miss perfekt, vart faktiskt långt ifrån perfekt. Jag valde att ignorera hans onödiga kommentar, orkade inte med att prata med honom. 

"Du vet, när någon ställer en fråga man brukar oftast svara på den", mumlade han. 

"Det är just det, man behöver inte svara på onödiga frågor som din", sade jag aggressivt.

"Ojoj, aggressiv är du väl"

Usch, kunde han inte låta mig vara? Jag behövde inte någon som konstant skulle störa mig. 

"Tyst ni där i mitten", hörs det framme vid tavlan. Mr. Johansson såg sig omkring innan han fortsatt med lektion. 

Ethan blev helt tyst under resten av lektionen vilket vart ett lättnad för mig, då jag kunde äntligen koncentrera mig. 

Efter nästan 2 timmars lektion, slutade vi. Jag hade skickat ett sms till Jessica om att träffa mig utanför entre ingången. Hon hade inte svarat mig på hela dagen, vilket vart konstigt för att hon brukade alltid vara på sin telefon. Kanske stängde hon av den eller vart upptagen?

 Jag och Ali gick till våra skåp, det visade sig att mitt skåp låg två steg ifrån hennes vilket vart nära. Tydligen utmanar ödet mig genom att ha ethans skåp bredvid min, det vart som att vart jag än gick, Ethan skulle vara där. Det vart inte att jag brydde mig men kom igen, varför just honom? Jag menade det finns andra människor men varför just honom? Jag började höra någon som kalla på mig men jag vart fast i min egen lilla värld. 

"Liv, kan du höra mig?", sade Ali samtidigt som hon viftade sina händer framför mig. 

"Oh, förlåt. Jag tänkte på något.", ursäktade jag mig medan vi låste våra skåp. 

"Vad tänker du på?", undrade Ali . 

"Något meningslöst.", svarade jag. Jag ville inte säga att jag tänkte på Ethan för att det skulle låta som om jag vore kär i honom, vilket jag inte vart. Hon skulle inte ha trott mig om jag hade sagt så utan påpeka att jag vart kär i honom, vilket jag inte vart. 

"Kom igen, berätta!"

"Seriöst, det var ingenting."

"Om det inte var någonting, varför kan du inte berätta det?", utbrast Ali. Jag kände mig helt stelt, det blev pinsamt och stelt men snabbt lyckades jag ändra samtalsämne. 

"Vi borde gå nu. Jessica väntar på mig där nere.", sade jag och vi gick. 

När vi började närma oss receptionen, såg jag genom glasrutan att Jessica vart inte ensam. Hon vart med någon kille men kunde inte se hans ansikte eftersom han stod ryggen om oss. Jag och Ali gick ut genom dörren och då vänder han om. Jag tappade mina böcker mot det hårda asfalt, förvånad över vem killen var. Både Ali och Jess tittade på mig, undrade vad som nyss inträffade. 

---

Hello

Här har ni kapitel 3. Jag ska försöka uppdatera oftare och bättre kapitel men det är ganska intensiv med många läxor som väntas bli färdiga snart. Hoppas ni gillar denna kapitel. 

Kommentera & rösta för fler kapitel!