Felix perspektiv
Jag kysste honom, jag kysste Oscar. Hans händer ligger fortfarande kupade runt mitt ansikte medans min ligger ömt om hans midja.
"Förlåt" säger han med en ursäktande blick. Jag flinar bara åt honom innan jag drar honom tätt intill mig och lämnar en kyss på hans huvud.
"Så vacker" säger jag tyst för mig själv. Jag känner hur han hajar till och vänder sitt vackra ansikte mot mig med en förvirrad blick och ett leende som skuggar hans läppar.
"Vad sa du?"
"Nää inget"
"Jo du sa något" säger han med ett belåtet flin.
"Ja.. ja.. jag sa bara att du va.. jag undrade bara ifall du ville ha thai eller kinamat" stammar jag nervöst fram.
"Thai blir bra"
Att jag aldrig vågar säga som jag tycker.
Han drar sig ur min famn och tittar honom djupt in i ögonen.
Han är vacker.
Jättedåligt kapitel men vad kan man göra när man är sjuk.
