Nästa morgon vaknade jag vid klockan 12. De hade asså inte märkt någonting? Jag vet inte om jag ska vara glad eller besviken. Jag satte mig up i sängen och tog fram min iPad och började se på en film på Netflix,efter ett tag så hämtade jag mitt snacks som var kvar här från förra gången. Jag började med att se på 8 mile. Det är också en av mina favorit filmer. Jag kollade på filmen ett tag tills jag hörde att fotsteg närmade sig mitt rum, jag tror inte jag har varit så snabb någon gång. Jag kröp in under sängen och lät täcket hänga ner lite över kanten. Jag hade även tagit med mig snacksen och paddan så att det inte skulle synas att jag hade varit där.
Jag hörde hur dörren öppnades och hur någon gick in i rummet. Det var Alexander för det såg jag på fötterna,han hade ju liksom större fötter än mamma. Vad gör han här inne? Han går fram till sängen och sätter sig på säng kanten,jag kan höra att han håller på med något. Det låter som om han kollar igenom mina filmer. Men varför skulle han göra det? Jag hör honom skratta till några gånger,antagligen när han såg hanns filmer där. Men jag hade även andra filmer så som: the girl next door,the boy, Napola, Europa! Europa!, Hercules, pojken i randig pyjamas, scream, the grudge 1,2,3, one missed call 1,2,3, the conjuring,Annabel, the ring 1 o 2, sinister 1 o 2. Ja asså ganska blandat, jag hade även några serier: criminal minds,the originals,the vampire diaries och anno 1790. Jag vet inte varför han va i mitt rum,men jag tror han börjar bli lite misstänksam. Som tur är har jag inget konstigt i mitt rum, så hur mycket han än letar kommer han inte hitta någonting.
"Alexander! Var är du?" Alexander svarar med ett "här" mamma kommer in i mitt rum och säger i en arg röst, "jag fick precis ett mail från rektorn där det står att den där ungen inte har varit i skolan på hela dagen. Hon skolkar säkert med sina kompisar igen. Det är så typiskt henne! Hon blir bara mer och mer lik Magnus!" "Är du säker på att hon skolkar? Kan det inte vara så att hon bara.......ehh, jag vet faktiskt inte. " "nej precis! Sluta beskydda henne hela tiden." Säger mamma och stampar sedan ut ur rummet. Jag råkar tappa chokladen på golvet och det ger ifrån sig en låg duns.
"Alexandra?" Jag svarar inte,utom håller andan. "Jag vet att du är här inne. Kom bara fram. Det blir lättare på det sättet. Jag lovar att din mamma inte kommer bli arg,hon kommer nog bara bli lättad." Jag kunde inte låta bli att fnysa vid den meningen. Orolig? Jo visst. Jag ålade mig fram från under sängen. Alexander griper tag i min arm och drar mig på fötter. Det gjorde faktiskt ganska ont. Men han verkade inte bry sig,utom han bara fortsatte att dra mig till vardagsrummet. När han släpper min arm känner jag hur den pulserar,DDT kommer definitivt bli ett märke där. "kolla vem som var i sitt rum." Jag såg att mamma blev riktigt arg,men hon log ett låtsades leende och kramade mig, "gör inte sådär igen, jag blev orolig." Jag visste att det var en akt bara för att Alexander var där. Hon vänder sig till honom och säger, " Alexander,kan du gå ut medan jag pratar lite med Alexandra?" Han nickar och lämnar rummet. Jag hör hur han går till mammas sovrum och stänger dörren. Jag känner hur mamma ger mig en hård örfil på kinden, "du ska fan inte skolka från skolan igen! Förstår du det?! Det spelar ingen roll vad som än händer så ska du gå till skolan! Om jag får ett enda mail till från rektorn om att du har skolkat så kommer du att ångra det!" Hon slår till mig i magen innan hon säger, "inget ord om det här till Alexander!" Jag nickar och hon säger "bra att vi har rätt ut det,gå tillbaka till ditt rum."
Jag ligger i sängen och läser när jag får se att jag hade missat några sms
14:00, Magnus: Vad fan har du gjort nu?!
14:10, Magnus: du kommer få ångra att din jävla skola väckte mig! Jag kanske till och med kommer hälsa på någon gång i veckan. Vem vet?
14:20, okänt nummer: Vi saknade dig i skolan idag. Våga inte vara borta imorgon med för då gör du det bara värre för dig själv! Hoppas du dör! Ses imorgon jävla hora!
/ Oscar ;)
15:00, Magnus: jag hörde från rektorn att du skolkade idag, det kommer du att ångra när vi ses igen. Tro inte att jag kommer glömma det.
Efter jag hade läst alla Sms så kände jag hur det bildades en sten i magen. Vad har jag gjort för att förtjäna allt det här? Tårarna börjar rinna,men jag ger inte ifrån mig något ljud eller försöker torka bort dem. Jag låter de bara rinna ner längs mina kinder. Plötsligt ringer min mobil, jag torkar tårarna och svarar utan att kolla på vem det var.
A: hej det är Alexandra
M:hej laxen,hur mår du? Varför var du inte i skolan idag? Jag saknade dig.
A: jag kände bara inte för det, jag mår helt okej i guess. Pappa hade lämnat några av sina synpunkter.
M: asså den jäveln,han är ju helt sjuk i huvudet! Han gjorde väll ingenting?!
A: nej det är klart han inte gjorde,jag bor ju inte hos honom just nu.
M: är det okej om jag kommer över imorgon? Mina föräldrar ska ha fest och jag vill inte vara där när alla är fulla AF.
A:det är klart du får du är altid välkommen hit,det vet du. Jag hör hur någon knackar och öppnar dörren. Jag behöver inte ens kolla för att veta vem det var.
M: tack Laxen! Älskar dig,ses imorgon
A:Älskar dig med och ja det gör vi, hejdå
M:hejdå
"Det är ganska underligt hur du kan vara så annorlunda med henne. Jag märkte det på caféet med,du var så glad och verkade vara så care free."
"Jaha,det kanske beror på att hon är den enda personen som jag litar och tycker om och hon är också den ända som älskar och bryr sig om mig." Säger jag i en kall känslolös röst. Jag var faktiskt arg på Alexander. Det var ju faktiskt nästan hanns fel att mamma slog mig och så har jag nu fått ett handavtryck från var han hade gripit tag i min arm tidigare idag. "Du vet att det inte är sant Alexandra! Sluta vara så självisk! Din mamma älskar dig, jag skulle tro att även din pappa gör det och jag bryr mig om dig med."
"Det gör du ju inte alls, jag hörde när du sa till mamma att du bara var snäll mot mig för att du var tvungen!" "Jag pratade inte om dig,jag pratade om en tjej som heter Alexa Chung som jag måste vara med så att hon ska bli mer populär. Du borde sluta tjuvlyssna på sådant som inte angår dig!" Säger han i en irriterad röst.
Han går fram till mig och tar tag i min arm där han hade gjort det förut. Jag rycker till lite. Han märker det för han släpper plötsligt taget och säger, "förlåt. Skadade jag dig?" Jag rycker bara på axlarna men tydligen var inte det rätt svar för han börjar rulla upp ärmen. Jag hör hur han flämtar till när han ser att hela min arm är full av blåmärken. Men den nyaste och tydligaste är ett handavtryck. Han snuddar vid det och kollar på mig med bedjande ögon, "förlåt Alexandra, jag visste inte att jag gjorde det så hårt." Jag rycker på axlarna och jag känner hur han känner på de andra blåmärkena och såren. "Vad hände? Och säg inte att du ramlade för det vet jag att du inte kan ha gjort" jag fortsätter att kolla ner på madrassen. "Är det något i skolan?" Jag svarar fortfarande inte. Jag känner hur han lägger sina armar runt om mig,jag stelnar till, "slappna av,jag kommer inte att göra något." Han försöker få mig att slappna av genom att massera mina axlar, men jag stelnar till ännu mer för att han råkade komma emot Bältmärkena från Magnus. Så han slutar och bara håller om mig istället. Jag bara sitter där utan att göra någonting. Jag kramar honom inte ens tillbaka. Det var första gången på länge någon hade kramat mig, och nej jag räknar inte med imorse när mamma "kramade" mig. Det kändes skönt,jag kände mig säker i hans starka grepp. Men såklart vågade jag inte säga någonting utom bara satt där, men jag lyckades faktisk slappna av lite. Vi satt så ända tills mamma ropade att maten var klar. Då reste jag mig och gick ut ur rummet med Alexander tätt bakom mig.
