Ventinove

838 22 0
                                    

Mina ben styrs mot Oscars lägenhet. Egentligen kanske utnyttjar jag honom men jag har inget val. Om jag ser det ur ett annat perspektiv så var det han som erbjöd mig att komma till honom.
Väl framme tar jag ett djupt andetag och ringer på dörrklockan. En trött tröjlös  Oscar med håret utspretat åt alla håll öppnar dörren och drar in mig i en varm välkomnande kram.

"Är du hungrig?" Undrar han med en svag ton. Jag nickar tacksamt då det enda jag fått i mig de senaste dagarna var en ost och skinkmacka och en flaska vatten. Situationen mellan oss är stel och mitt försök till att liva upp den gick inget vidare.
Det luktar fantastiskt och jag har inte ätit sån god hemlagad mat sen mamma dog. Några fjärilar i magen utbytts snabbt mot hunger och jag tar för mig.
"Så leonora, varför rymde du hemifrån?" Undrar han försiktig med blicken ner mot bordet.
Jag visste att denna fråga skulle komma och just nu känner jag ingen ork att behöva ljuga för honom. Vad förlorar jag? Jag har ändå ingenting kvar.
Jag samlar all mod jag har inom mig och berättar, jag berättar om alla slag, alla psykiska hemska ord jag fått höra. Jag berättar om min mammas död. Jag berättar tills andan tar slut.

Bakom stängda dörrar- Oscar EnestadOnde histórias criam vida. Descubra agora