Måndag. Måndag, måndag, måndag, måndag. Jag hatar måndagar. Måndag är fan värsta dagen på hela veckan. Fatta att en sjunde del av våra liv är måndag. Alltså är fjorton procent av våra liv en måndag(fråga inte hur jag räknat ut de för de vet jag inte själv) fatta hur efterblivet. Jag vaknade bara upp idag och kollade ut och alltså, det är så dåligt väder idag. Alltså en bra start på veckan ska va soligt, de ska va fint väder, alla ska va glada, de ska komma folk som ba: här vill du ha glass? Men alltså, det är ju inte så!? Vafan, måndagar suger. T.ex när man kommer till skolan och folk frågar ifall man är sjuk, man ba "nej det är ju måndag, va hade du förväntat dig? Att jag skulle se bra ut på en måndag? Idag är jag trött på livet, tror du jag ser bra ut då?" Alltså har du någon gång ens hört någon säga "åh vad jag ser fram emot måndag" Alltså nej det är så jävla bullshit de där. Dom som ba" åh vad jag ser fram emot måndag, jag ska börja äta nyttigt och jag ska börja leva sunt och träna" Och sen så kommer måndag och så sitter man där med sin chipspåse som man inte åt upp från helgen och tänker att man börjar på tisdagen istället. Alltså ett riktigt bra tecken på att jag kanske inte gillar dig, det är ifall du skulle fråga mig ifall vi ska ses oh jag svarar "Ja absolut, vi kan ses på måndag" Alltså då är det som ett hemligt tecken på att, eftersom att jag hatar måndagar så bara jag dig. Förstår du? Måndag suger mer än en dammsugare. Vill du höra världens kortaste skräckhistoria? Måndag!! Hahah(hoppas du fatta) Alltså det finns verkligen inget positivt med måndagar, verkligen inget.
Iallafall, nog med när jag berättar om min kärlek till måndagar. Satte mig suckade upp, gnuggade mig i ögonen och hasade sedan över till min garderob. Där valde jag svarta adidas och en rosa kabelstickad tröja. Sedan satte jag bara upp håret i en tofs och så sket jag i helt och hållet i sminket. Sedan gick jag ner, tog ett äpple och gick sedan vidare till hallen där jag tog på mig mina vita, låga converse och min gröna bomberjacka och sedan fick jag emot skolan. Jippi.
När jag kom fram till skolan möttes jag av min bästa vän, Klara. Gud vad jag saknat henne. Verkligen, jag älskar henne. Hon sprang fram till mig och kramade mig och jag besvarade.
-Hej!! Gud vad jag saknat dig!! Pep hon, avslutade kramen och log emot mig.
-Men gud, jag har saknat dig så mycket med!! Svarade jag och vi gick sedan till mitt skåp. Jag berättade allt för henne om Stockholm, om Alby och om Felix. Hon frågade en massa frågor som jag självklart svarade på. Sen så berättade hon om sina två veckor i Malmö hos sin mormor, som tydligen hade vart sjukt tråkigt.
-Du skulle ju följt med mig! Sa jag och knuffade till henne löst på axeln och hon blängde på mig.
-Men jag sa ju det!! Men mamma du vet...Suckade hon och jag skrattade bara åt henne. Iallafall, jag tog mina saker som jag behövde till första lektionen, svenska, och sedan begav vi oss till klassrummet där vår lärare redan var.
^^
Lång kapitel såhär på kvällskvisten, hoppas ni inte tar illa upp för att jag använder en del svordomar, men vet inte något bättre sätt att uttrycka mig på.
