VÄGG I VÄGG | foscar

^4

Första veckan gick snabbt och alla barnen hade självklart Felix som favorit. Han ställde upp för alla barnen och var klar och tydlig med vilka regler som gällde. Själv var jag osäker och vågade knappt säga åt dem. Lite ynkligt för att faktiskt vara en ledare.

Det är sista veckan på denna period och vi är inne på vecka två. Det är övernattning ikväll och de andra ledarna förutom jag och Felix förbereder inför spöknatten. Något som Felix egentligen borde hjälpa till med då han är genial. Istället är vi inne med barnen i den stora matsalen och styr upp ett disco för att barnen ska göra av med sin överflödiga energi.

Det tar inte lång tid efter limbo dansen innan Felix visar upp mobilen för att signalera att han går ut för att ta ett samtal.

Själv står jag kvar bland barnen på dansgolvet för att underhålla dem. Efter några minuter står jag inte längre ut och går ut ur byggnaden trots att min hjärna försöker hindra mig. Du måste vakta barnen Oscar.

Just nu är det mitt hjärta som leder mig ut till killen som sitter på altanräcket och slänger ur sig skällsord på skoj. Jag studerar honom från avstånd ett tag innan jag går fram de sista metrarna och fångar hans uppmärksamhet.

Han lägger på samtalet och frågar om något hade hänt med ungarna på insidan som vi ansvarade för.

Jag skakade bara på huvudet och lät en helt ointressant händelse som skett tidigare under dagen sippra ur min mun i ett försök att föra en konversation ensam med honom. Något som vanligtvis aldrig annars sker.