^5

334 32 2
                                    




"Mellis!" Ropar Felix ut och ber sedan barnen som pysslat vid borden att plocka undan. Själv sitter jag kvar och flätar ett armband som jag inte har hunnit tänka ut vem som ska få bära den. Undermedvetet så vet jag ändå att jag kommer ge det till Felix då hans arm redan pryder ett antal armband som han fått av barnen. För han är trots allt deras favoritledare och det är väl ändå inte så konstigt. Han är ju faktiskt rätt bra.

När jag inser att jag måste flytta på mig finner jag mig snabbt senare vid hans sida och ber om hans arm som han sträcker fram. Bestämt knyter jag fast armbandet runt hans smala handled för att sedan fortsätta fläta klart. Nu är han fast i mitt våld, eller inte direkt. Han lägger sin arm över mina axlar och flyttar sin belastning över till mig.

Hans telefon ringer och som på beställning tar han upp den och svarar. Trots att vi inte får använda dem på arbetstid.

"Tja bror" jag hör hur rösten på andra sidan uttalar ett 'vad gör du?' Varav Felix släpper ur sig ett skratt. Hans blick möter min och ett flin växer sig fram.

"Jag hänger på mitt klädställ, själv?" Klädställ? Klädställ? Jag såg ner på min kropp och insåg vad jag bar. Hans gråa, lite för stora tjocktröja. Klädställ?... Jo, ja. 

Den stora sanningen var att mycket att mina tankar som cirkulerat under dagen var just att jag bar hans tjocktröja som doftade om möjligt godare än han. En svag doft av cigarettrök, one million och honom satt som en aura runt mig. Jag önskade nästan att jag skulle få behålla tröjan, men visste att den chansen inte fanns. Vi var trots allt bara på vecka tre med fem resterande.  Alltså fanns det ingen chans att gömma undan tröjan i så många veckor.

VÄGG I VÄGG | foscarWhere stories live. Discover now