~ Larry Stylinson ~

Kapitel 2 - Ögon möts

Jennifers Perspektiv

Jag står och sminkar mig framför spegeln. Jag hör någon skrika. Det är Tilda, min identiska tvillingsyster.
"Jennifer skynda dig! Bussen går snart!" skriker Tilda irriterat.
"Jag försöker!" skriker jag tillbaka. Jag slänger ner allt mitt smink i min skolväska och springer till hallen där Tilda står helt färdig.
"Äntligen!" säger hon och suckar.
"Ta det lugnt vi hinner" säger jag och tar på mig skorna. Vi båda rusar ut ur huset och springer mot bussen.

När vi bara är några meter ifrån busshållplatsen ser vi att bussen står där. Vi springer och hinner precis i tid.
Vi sätter oss längst bak i bussen och pustar ut. Tilda tar fram sin telefon och sina hörlurar. Tillsammans tittar vi på Dolan Twins på youtube. Vi båda älskar Dolan Twins för dom är också tvillingar som oss.

Eftersom vi kom några minuter tidigare så får vi vänta tills lektionen börjar.

När läraren låser upp dörren går vi in och sätter oss längst fram i mitten.
Läraren berättar sitt namn. Hon stirrar på samma punkt hela tiden. Jag kollar bakåt för att försöka se vad hon kollar på. Men jag vet fortfarande inte. Hennes blick bryts när dörren öppnas och en kille stiger in.
"Var har du varit?" frågar hon.
"Förlåt, jag försov mig" säger han och går och sätter sig.

Sedan börjar hon ropa upp allas namn.
Efter ett tag ropas Louis namn upp. När han hämtat sin nyckel säger läraren att han har vackra ögon. Tilda och jag kollar på varandra med äcklade ansiktsuttryck. Men vi väljer att inte bry oss.
När våra namn ropas upp går vi och letar efter våra skåp, dom är precis bredvid varandra.

"Ska vi gå?" frågar Tilda och stänger sitt skåp.
"Ää ja, jag har väntat på dig ett tag nu" säger jag irriterat. Gud vad hon ska vara seg jämt.
"Jaha, men då går vi då" säger hon och går, jag hänger med.
Tilda tar upp mobilen och kollar igenom sitt instagramflöde. Plötsligt så krockar hon in i någon.
Tilda och killen som hon krockade in i kollar upp och stirrar in i varandras ögon.

Tildas Perspektiv

Jag stirrar in i dom vackraste ögonen jag någonsin har sett. Jag hör massa ljud och prat, men jag hör inte vem eller vad det är. Det ända jag tänker på är dessa vackra blå ögon jag stirrar in i. Dom är som havet, himlen eller diamanter. Jag älskar diamanter, jag älskar dessa blå ögon. Det är som om dom lyser upp hela min värld. Jag blir lycklig. Jag kan inte slita blicken från dom mest perfekta ögonen.
Dom glänser så mycket att jag får ont i ögonen och behöver blinka. Då bryts ögonkontakten. Vi båda går iväg åt olika håll.

Liams Perspektiv

"Vad hände precis?" frågar jag tjejen som står där lika chockad som jag är.
"Har ingen aning" svarar hon.
Det blir en stel tystnad.

"Vad heter du?" frågar jag nyfiket.
"Jennifer. Vad heter du då?" frågar hon mig.
"Liam" svarar jag.
"Går inte vi i samma klass?" undrar hon.
"Juste, sitter inte du längst fram?"
"Jo, det gör jag" svarar hon.
"Tror du dom gillar varandra?" frågar jag med ett leende.
"Ja, det tror jag" säger hon och fnissar.
"Min kompis är så blyg så han kommer inte kunna ta första steget.." säger jag med en suck.
"Tro mig, min tvillingsyster är likadan" säger hon.
"Ska vi försöka få ihop dom?"

Nialls Perspektiv

Jag rycker ifrån mig blicken och går iväg.
Jag måste få reda på vem hon är!
Att jag inte vågade säga 'förlåt' när jag gick in i henne. Jag bara stod där, stirrade in i hennes ögon. Vem gör ens så?!
Hennes ögon var helt underbara.

Jag hör någon ropa mitt namn så jag vänder mig om och ser Liam springandes mot mig.
"Vad var det som hände?" frågar han lite andfådd.
"Jag vet inte" säger jag och försöker spela dum.
"Försök inte spela dum. Jag vet att du gillar henne" säger han och slår mig lätt på axeln.
Jag skrattar lite.
"Jag är hungrig" säger jag och byter ämne.
"Ska vi gå till McDonald's?" frågar han mig.
"Ja, det gör vi!" svarar jag glatt.

Vi står i kön för att beställa.
"Jag är också rätt så hungrig, så jag tar nog en HappyMeal" säger Liam.
"Du tar den bara för att du får med en superhjälte" säger jag tröttsamt. Han beställer samma sak varje gång.
"Gör jag ju inte" försvarar han sig själv.
"Jag är inte lika hungrig längre, så jag tar en Megameny" (2 Big Mac, 1 stor pommes och 1 mellan dricka)
"Oj vad lite!" säger han ironiskt.
"Haha, väldigt roligt" säger jag också ironiskt.
När vi betalat och fått vår mat, går vi och sätter oss.

"Den där tjejen du gick in i heter Tilda" säger Liam och ler.
"Hur vet du det?" frågar jag nyfiket.
"Hennes tvillingsyster sa det" svarar han. "Yes! Jag fick Batman!"
"Var det den ända du inte hade eller?" frågar jag honom.
"Nej, nu har jag bara Hulken kvar" säger han och gör en ledsen min.
Jag skrattar.

När vi är klara reser vi oss upp och slänger skräpet.
Vi går ut från McDonald's och börjar gå genom centrum.
När vi går förbi Starbucks så ser jag henne. Tilda. Jag får panik och springer iväg. Försöker åtminstone, men Liam tar tag i min hand och håller fast mig.

Tildas Perspektiv

Jennifer och jag gick till Starbucks för att fika.
När vi beställt och fått våra grejer sätter vi oss vid ett bord.
"Du vet killen som du krockade in i?" säger Jennifer med ett peddo smile.
"Aa, vadåra?" undrar jag.
"Han heter Niall" svarar hon sedan med ett leende. Omg vad fint namn han har.
"Hur vet du det?" frågar jag med nyfikenhet i rösten.
"Jag har pratat med hans kompis Liam" svarar hon och ler stort. "Vad tycker du om Niall?" frågar hon nyfiket. Jag öppnar munnen för att svara men stänger den snabbt för att jag blir avbruten.
"Kolla. Liam och Niall är där" säger hon och nickar åt det hållet.
"Göm dig!" viskar jag. Jag håller ena handen för ansiktet och kollar bort för att försöka gömma mig.
"Hej Liam!" ropar Jennifer och viftar med handen för att signalera att dom ska komma hit.
"Vad gör du?!" viskar jag högt.
Jag kollar dit och ser Liam dra Niall hitåt. Jag får panik.
När dom är framme vid oss, sätter dom sig ner. Niall tvekar först. Det blir en pinsam tystnad. Jag kollar ner i bordet och rodnar...

________________________

Nu var kapitel 2 slut. Hoppas ni gillade det. Skriv gärna i kommentarerna vad ni tyckte! :)

- Tilda & Jennifer