Kapitel 3 - Lewis

160 2 0
                                    

Harrys Perspektiv

Jag öppnar ögonen och märker att jag ligger på Zayns bröstkorg. Det får mig att le.
Jag tar fram mobilen och kollar klockan.
"Shiit" viskar jag för mig själv. Jag ställer mig upp med ett ryck.
Jag plockar upp gårdagens kläder och luktar på dom. Dom luktar illa.
Eftersom att jag är hos Zayn så måste jag ta några utav hans kläder. Jag öppnar en av hans lådor och sliter på mig hans kläder. Det är ett par svarta, tajta jeans och ett för stort, vitt linne.
"Vad gör du?" frågar han trött.
"Jag har försovit mig!" säger jag stressat medan jag fixar håret.
"Är inte det där mina kläder?" frågar han efter att han har granskat mig från topp till tå.
"Jo, men du måste skjutsa mig. NU!" säger jag med betoning på 'nu' och kastar några rena kläder på honom.
"Mm" säger han medan han klär sakta på sig kläderna.
"Skynda dig!" säger jag stressat.
När han äntligen har fått på sig kläderna går vi och sätter på oss skorna. Jag sätter på mig mina bruna kängor. Vi går ut och sätter oss i Zayns bil.

Vi rullar in på skolans parkering och parkerar.
"Hej då, babe" säger Zayn och lutar sig fram för att kyssa mig.
"Hej då" säger jag och besvarar kyssen.
Jag går ut ur bilen och går in i skolan.

Jag öppnar klassrumsdörren och stiger in.
"Var har du varit?" frågar läraren irriterat.
"Förlåt, jag försov mig" svarar jag.
Jag ser Niall sitta längst bak i klassrummet, så jag går och sätter mig bredvid honom.
"Hej" säger Niall.
"Hej" svarar jag honom.
Jag ser en kille på andra sidan bordet som kollar på mig och jag ler mot honom.

När jag har hittat mitt skåp går jag till Niall. Sedan går vi tillsammans till Liam och hans kompis.
"Vad ska ni göra nu?" frågar Niall.
"Jag lovade mamma att jag skulle hem efter skolan" säger Liams kompis som jag tror heter Lewis.
"Jag ska hitta på något med Zayn" säger jag med blicken på Lewis. Han är rätt söt... Vad tänker jag?! Jag har en pojkvän.
"Jag ska inte göra något. Ska vi hitta på något?" frågar Liam Niall.
"Ja, visst"
"Bye guys" säger Liam när dom går iväg.
Jag fastnar med blicken på Lewis. Jag kan inte hjälpa det. Han är så snygg.
"Förlåt, men vad var ditt namn nu igen?" frågar han blygsamt. Vad gulligt.
"Harry" säger jag och ler brett. "Ditt namn var väl Lewis?" frågar jag.
Lewis hinner inte svara innan Zayn kommer.
"Hey babe" säger han och kysser mig. Jag rodnar och kysser honom tillbaka.
När vi har dragit ifrån kollar jag på Lewis igen.
"Zayn, Lewis. Lewis, Zayn" presenterar jag dom.
"Louis" rättar Louis mig.
"Oj, förlåt" ursäktar jag mig.
"Det gör inget" säger han och ler mot mig. Jag ler tillbaka.
"Ska vi gå?" frågar Zayn.
"Okej, hej då. Vi syns imorgon" säger jag till Louis.
"Hej då" svarar han tyst. Jag ler mot honom... Igen. Vad är det för fel på mig?!
"Vem var det?" frågar Zayn när vi sitter i bilen.
"Louis?" undrar jag.
"Ja?"
"En kompis till Niall" svarar jag.
"Han vet väl om att du är min?" säger Zayn svartsjukt.
"Du har ingenting att oroa dig för" säger jag och kysser honom. Han ler.

Louis Perspektiv

När jag ser den där snubben kyssa Harry känner jag tusen nålar i mitt hjärta.
Dom drar ifrån.
"Zayn, Lewis. Lewis, Zayn" presenterar Harry oss.
"Louis" rättar jag.
"Oj, förlåt" ursäktar han.
"Det gör inget" säger jag. Han ler. Jag ler tillbaka. Vi fastnar med blicken på varandra.
"Ska vi gå?" frågar Zayn Harry.
"Okej, hej då. Vi syns imorgon" säger Harry.
"Hej då"
När dom är bortom synhåll kommer jag på att jag måste hitta mitt skåp.
Det var lätt att hitta. Jag går ut från skolan och mot tåget.

Jag går in genom ytterdörren och drar av mig skorna.
"Hallå?" ropar jag för att se om någon är hemma.
"Hallå" hör jag Charlotte ropa tillbaka.
"Var är mamma?" frågar jag när jag kliver in i Lotties (Charlottes) rum. Hon sitter vid datorn.
"Hon åkte iväg för att handla. Hon kommer nog snart." svarar hon.
"Okej" svarar jag och går in i mitt rum.

Det första jag börjar tänka på är Harry...

________________________

Det var allt för kapitel 3. Kommentera gärna vad ni tycker så här långt om våran bok/berättelse! :3

- Jennifer & Tilda

~ Larry Stylinson ~Where stories live. Discover now