Ethan Jackson

2

((Jag lyssnade på låten när jag skrev detta kapitlet!! Den är så bra, helt kär!))

-----

Grace's POV.

"Vi måste tillbaka, skolan slutar snart!" Han kollar konstigt på mig när jag yttrar orden.

"Varför ska vi tillbaka när skolan slutar?" Frågar han fundersamt.

"Jag måste vara hemma så snabbt som möjligt efter det. Min pappa är lite... annorlunda." Svarar jag och suckar.

"Han som var otrogen, menar du?" Jag sväljer högljutt. "Varför lyssnar du på honom?"

"Han är min pappa, vad har jag för val? Dessutom, som sagt, så finns det en anledning till att mamma inte vill lämna honom, vilket betyder en anledning till att inte göra honom upprörd." Svarar jag med betoning på varje "inte".

"Du verkar inte känna din pappa så bra?" Han ställer det mer som en fråga, som om det är konstigt att jag inte känner honom så bra.

"Nej, jag antar att jag inte gör det. När jag var liten så var han nästan alltid borta, nu är han nästan alltid hemma. Jag vill ändå inte lära känna honom nu, han är som en okänd man." Det är exakt så jag känner. Jag vet ingenting om min pappa.

"Jag kan följa med dig hem, om du vill." Det var dock ingen fråga, det var ett befäl.

"Jag vet inte om det är så bra..." Även om jag vill, helt ärligt.¨

"Kom igen Grace, lev livet!" Han ler mot mig. Jag rycker på axlarna.

"Visst." Han skiner upp i ett ännu större leende. "På ett villkor!"

"Vadå?" Frågar han och höjer på ögonbrynen. Jag ler.

"Du kör mig till skolan imorgon."

"Deal." Säger han och sträcker fram handen mot mig. Jag tar tag i den.

"Deal."

-

Jag kliver in genom dörren med Ethan direkt bakom mig.

"Jag är hemma!" Ropar jag genom huset. Min röst ekar tillbaka. Inget svar. Jag kan höra snyftande längre in i huset. Jag slänger min jacka på golvet och sparkar av mig skorna. Jag springer längre in i huset med Ethan efter mig. Jag springet snabbt in på mammas och pappas rum, där sitter mamma på golvet och gråter. Hon håller i ett rakblad. Detta är inte sant. Jag springer fram till henne, rycker rakbladet ur hennes hand och håller om henne i min famn medan hon gråter.

"Ring ambulans!" Ropar jag till Ethan och han reagerar snabbt. Jag springer snabbt in på toaletten för att hämta bandage till mammas handleder. Jag lindar dom hårt för att stoppa blodet som ständigt rinner från dom. Blodet som förstört mattan på golvet på grund av hur mycket som faktiskt runnit ut.

"Varför mamma?" Fortsätter jag. "Vad har han gjort mot dig för att du ska förtjäna det här?"

"Jag vill inte leva längre! Du och din bror är dom enda anledningarna till att jag fortfarande sitter här! Jag har bara dig kvar..." Gråter hon.

"Schh, mamma... Det kommer bli bra. Vi klarar oss utan pappa, okej? Försök bara att komma ifrån honom. Jag ska ta hand om dig." Snyftar jag. Vi gråter och håller om varandra tills Ethan kommer in i rummet. Jag kollar upp på honom och han sätter sig bredvid mig. Han lägger armen om både mig och mamma.

"Jag ska hjälpa dig också." Viskar han i mitt öra innan han lämnar en lätt kyss på mitt huvud. Jag nickar svagt och håller om mamma hårdare.