1

98 2 2
                                    

Grace's POV.

Jag vaknar upp av den irriterande väckarklockan. Måndag, 06:00. En vecka sedan begravningen. En vecka sedan jag såg min bror för sista gången. Han som var anledningen till att jag gick upp varje morgon. Nu, är han borta.
Jag kliver upp ändå, då jag inte har något val. Huvudet dunkar sedan igår kväll. Jag har inte festat, jag är över den perioden, men jag låg uppe sent och pluggade. På vägen in till badrummet snubblar jag på en låda. Jag kollar på den länge men finner inget intresse till att öppna den och kolla vad som befinner sig i den. Istället kliver jag in i badrummet, låser dörren och duschar.
Efter en dusch känner jag mig mycket fräschare men huvudvärken är fortfarande kvar. Jag öppnar badrumsskåpet och tar ut en alvedon-tablett. Jag sväljer den med en klunk vatten från kranen. När jag kollar upp igen möts jag av två trötta, melerade ögon. Mina egna såklart. Jag kollar på mig själv i spegeln. Mitt långa, blonda hår ligger över min rygg och det bildas små pölar av vatten på mina axlar. Handduken som sitter precis över brösten spänner jag ännu hårdare innan jag tar en sista titt i spegeln. Jag sväljer och sätter i mina linser. Sedan kliver jag ut ur badrummet, ut ur värmen och omsluts av kylan. Jag går försiktigt till mitt rum. Jag går in och stänger dörren bakom mig. När jag står i mitt rum torkar jag min kropp och sätter på mig underkläder. Jag drar även på mig ett par mörkblåa jeansshorts. Jag stoppar in hårfönen i en kontakt framför min spegel och sätter mig på golvet bredvid fönen. Jag startar den och börjar föna mitt hår. Då mitt hår är ganska tjockt tar det ett tag att föna det, vilket ger mig ett tillfälle att tänka ett tag. Det var längesen jag var i skolan, med tanke på vad som nästan precis inträffat. Jag har behövt plugga väldigt mycket hemma, lära mig det dom gått igenom i skolan. Jag avslutade det igår kväll, därför blev det sent.
När jag är klar med mitt hår sätter jag upp det i en tofs, sedan tar jag på mig ett vitt, löst linne och strumpor. Sedan tar jag på mascara på mina bleka ögonfransar. När jag är klar med allt går jag ner för trappan. Pappa sitter vid bordet.

"Godmorgon." Säger han utan att kolla upp.

Jag hostar till innan jag svarar. "Godmorgon. Jag tänkte bara ta ett äpple nu innan skolan, annars kommer jag försent."

Han kollar upp på mig med smala ögon. "Mhm, försök inget nu." Säger han, jag hade problem med anorexi för ungefär ett år sen.

"Nejdå, vi ses senare."

"Ja det gör vi, direkt efter skolan."

"Absolut." Och med det grabbar jag tag i det rödaste äpplet, går ut i hallen, tar tag i mina nycklar och min jeansjacka. Jag stoppar in mina fötter i mina vita gympaskor och går ut ur huset. Jag låser dörren efter mig och går till min röda cykel. Jag låser upp den och cyklar iväg mot skolan.

"Grace!" Lilys ljusa stämma tränger sig igenom alla andras.

"Lily!" Ropar jag när hon endast är några meter framför mig. Vi springer till varandra, sedan krockar vi i mitten och faller till golvet med armarna om varandra. Våra skratt är höga och glada. Min bästa vän någonsin.

"Hur mår du?" Frågar hon mig när vi står upp igen.

"Aldrig mått bättre." Svarar jag sarkastiskt.

"Jag fattar, jag fattar. Skolan gör det säkert inte bättre, am I right?"

"Det är klart att du har rätt, du är Lily Andersen." Säger jag och skrattar. Hon följer med på mitt skratt, sedan tar hon tag i min arm och börjar gå mot mitt skåp.

"Isåfall vet jag att du har matte nu." Säger hon med ett hånflin på läpparna. Hon vet att jag hatar matte.

"Se inte så road ut, om jag vet rätt så har du SO." Jag svarar henne med ett ännu större flin. Hon hatar SO. Hon suckar.

Ethan JacksonTempat cerita menjadi hidup. Temukan sekarang