2.

94 8 0
                                    

Med kinden mot den kalla fönsterrutan blickar jag ut över åkrar, träd och hus, samt en grå himmel.
Snart sluter jag mina ögonlock, yr efter att aldrig kunnat fästa blicken på något på grund av bilens hastighet.

Efter stund öppnar jag dom igen för att sträcka mig efter min Iphone 4s. Jag slår den fyrsiffriga koden, slår på bluetooth och ansluter mig till hörlurarna innan jag klickar mig in på Spotify.

I brist på annat att göra börjar jag mima med i låten, som jag kan rätt bra eftersom den har gått på repeat cirka femhundratrettioelvamiljarder gånger.

'Det blir aldrig mörkt där, går solen aldrig ner. Där ljusen aldrig slocknar, där allting föds pånytt.
Det blir aldrig mörkt där, i staden utan natt.

Tänker på livet efter döden, alla fina själar här som gått bort.
Vi lever som det aldrig någonsin är över, fast vet våran tid på jorden är kort.
Jag vill inte missa ut på nått.
Tills dagen då mitt hjärta säger stopp. Ser ingen mening alls med stanna upp, så länge lågan brinner här inom oss.
Det är klart jag vet, det kommer en dag, dagen då vi alla kommer å dra. Alla våra minnen håller oss kvar, kommer alltid finnas me...'

"Oscar, minns du den tappen vi alltid brukade stanna och köpa godis på? Du valde alltid Ahlgrens Bilar och Johanna Zoo Apor."

Ett avlägset sorl och en känsla av att bli tilltalad gör att jag tar av mig hörlurarna .

"Va? Sa du nåt?" Undrar jag och kollar menande på mamma som suckar.

"Jag frågade om du minns tappen där vi alltid stannade och köpte godis" yttrar mamma och jag nickar stelt.

"Jag valde alltid Ahlgrens Bilar och Johanna Zoo Apor.." säger jag lågt och sorgset. Bara att nämna Johanna gör att tårarna envisas med att välla över och rinna längs mina kinder.

"Det stämmer" svarar mamma och tar möjligheten att ta min hand och stryka lugnande med tummen över handryggen.

Jag kan även skymta en ensam tår leta sig ner för hennes kinder.

Snart orkar inte längre hålla inne mina tårar och låter dom istället rinna ner längs mina kinder utan protest.

Allt gråtande gör att jag blir väldigt trött och jag faller snart in i drömmarnas värld.

Eller snarare mardrömmarnas värld.

-

Kort och ohändelserikt kapitel, men de e sååååå bubbis <33
Nejmen det behövs såna mellan kapitel okok ge den en chans, det blir bra snart lovar oki <333

Changed × Foscar Où les histoires vivent. Découvrez maintenant