The right choice | The Opposites part 2

Kapitel 5 - Two words

Låt: The most - Justin Bieber ( Purpose Japan edition )

Ana's POV ;

Jag var besviken på Leia. Besviken för att hon inte hade sagt något om vad det var för något jag gett mig in på. Jag hade ingen aning om det här, jag hade ingen aning om att det var en fucking strippklubb/bar jag skulle jobba på. Jag var inte den typen av tjej som vill klänga på en massa äckliga män, gå lättklädd och servera drinkar medan man känner händer överallt på sin kropp. Det var inte jag. Till mina föräldrar hade jag inte sagt något om var jag egentligen jobbade. Jag hade sagt att jag jobbade på en helt vanlig bar och att allting var bra.
Hon hade sagt att hon var ledsen över att hon inte sagt något, men hon var långt ifrån förlåten. Men jag var tvungen att ta det här jobbet, om jag slutade så skulle jag inte ha varken bostad eller pengar. Leia sa att jag kunde få jobba som bartender till en början och sedan allt det andra när jag kände mig redo för det. Troligtvis aldrig. Hon sa att jag kunde förlora jobbet om jag inte gjorde det jag skulle så jag antar att jag var tvungen till att göra allt chefen sa att jag skulle göra så småningom.

Jag gick över till omklädningsrummet. Jag hade jobbat här i en vecka nu och jag gillade det inte. Eller ? Nej. Jag skulle ha på mig små, tajta kläder så att männen skulle ha något att titta på hade de sagt. Jag satte på mig en tajt svart magtröja som fick mina bröst att nästan hoppa ut och en kjol så kort att den slutade precis där rumpan slutade. Det här känns inte bekvämt.. Ändå hade jag vant mig lite. Det var jobbigare i början. Jag tror att man vänjer sig med det mesta med tiden. När jag var klar med att byta om öppnade jag dörren och gick ut i baren. Den hade inte öppnat än, klockan var halv sju. Vid sju öppnade vi.
Jag hade fått lära känna några nya tjejer; Lily, Zoey och Hannah. De var riktigt trevliga och verkade att vara sköna personligheter. Lily kom fram till mig för att säga något.
-" Alltså, jag vet inte om någon redan har sagt det här till dig men.. alltså på övervåningen. Gå inte dit, där håller någon slags maffiaboss till. Mark Hill tror jag att han heter och han är inte att leka med. Han går in bakvägen, men tur är väl det.." Sa hon och lät lite förskräckt. Jag stelnade till lite.
-"Nej, ingen har sagt det till mig.., vadå har han sitt typ, kontor över oss.. ?" Frågade jag och svalde hårt. Lily nickade sakta.
-"Scaaaaaryyyy.." Sa jag och spärrade upp ögonen.
-"De som jobbar hos honom, ibland är de här, det känns lite läskigt faktist. Ibland har det hänt att de gör något, men de brukar lämna oss ifred.." Sa hon och sedan förvandlades hennes rädda min till en helt annan, den förvandlades till ett lurigt leende.
-"En av dem är jävligt snygg, alltså jag skulle dö för honom. Jag har alltid gillat bad boys och hans ögon, hans hår.. Ugh hela han seriöst. Han är goals !" Sa hon med samma min. Jag skrattade åt hennes plötsliga vändning.
-"Fast han verkar jävligt down och konstig också.." Lade hon till och skrattade.
-"Vad heter han, vet du ?" Frågade jag och fnissade lite.
-"Erhm, jaa jag tror att han heter J....." Hon hann inte säga klart meningen förrän chefen avbröt oss.
-"Ana, du kan ställa dig i baren och börja servera." Sa han, Brian hette han. Jag nickade sakta och började att gå mot baren.
Jag ställde mig bakom själva bordet och började att ställa fram saker som jag skulle behöva och fixade med lite annat. Idag skulle jag i två timmar stå i baren, de andra fyra timmarna skulle jag servera saker som folk beställt. Typ smårätter, snacks eller specialbeställda drinkar. Det var värst att servera. Då och då kände man som sagt händer överallt på sin kropp. Men man fick inte göra någonting åt det. Man skulle bara le och vara trevlig. Egentligen, om jag kunde skulle jag nog byta jobb imorgon. Men jag behöver pengarna och det blir svårt att hitta något annat jobb och då får jag inte bo kvar med Leia heller..
Jag kollade på min klocka som jag hade runt handleden, den var sju nu. Då skulle väl det börja komma folk typ just nu. 3...2...1.. och dörren öppnades..
-"Hej, en Mojito tack." Sa en man.
-"Ska bli !" Sa jag och log. Att blanda drinkar lärde jag mig de första tre dagarna. Det var lätt. Mojito, lite lime, mynta och rom. Sådär..
-"Varsågod !" Sa jag och räckte fram drinken till mannen.
-"Tack.." Sa han och började genast att dricka den. Ugh jag vill också ha..
Jag kände en hand på min axel.
-"Går det bra ?" Det var Leia.
-"Ja, det går bra. Går det bra för dig då ?" Frågade jag och vände mig mot henne. Hon hade en slags rock över sig, troligtvis var hon strippa idag..
-"Folk älskar mig vet du !" Sa hon och skrattade medan hon blinkade med ena ögat mot mig. Sedan gav hon mig den där minen Lily hade gett mig tidigare idag, det där luriga leendet.
-"Alltså Ana, jag tror fan du är redo.. Vad säger du, imorgon ?" Frågade hon. Jag förstod vad hon menade. Hon ville att jag skulle göra mitt första pass som strippa imorgon. Jag ? Redo ? Pffft..
-"Njaaa, jag är inte säker på det riktigt.." Sa jag osäkert.
-"Men jooooo, snälla kom igen !" Sa hon och skrattade ingen. Så farligt kan det väl inte vara, eller ?
-"Visst, OK. Men bara för din skull.. !" Sa jag tyst.
Hon började att skrika och hoppa framför alla kunder på baren. Sådan som hon är..
-"YEEEEEYYY !!" Skrek hon och folk gav henne konstiga blickar.
-"Schhhhh !" Hyschade jag på henne. Hon tystnade för att säga något.
-"Äntligen, jag har väntat hela veckan, oh my god." Sa hon och log. Jag skrattade som svar och vinkade lätt till henne medan hon gick tillbaka till scenen.

_________________

-"Jason McCann ?" frågade jag samma tant som igår.
-"Han är i rum 233" svarade hon ointresserat.

Jag sprang runt och letade efter rätt rum ganska länge men tillslut hittade jag rätt.
Jag öppnade sakta dörren.
Där låg han,Jason. Han hade slutna ögon,han såg så oskyldig och söt ut när han sov.
Han ansikte var blekt och han såg sliten ut,han hade stygn på axeln.
Jag ville inte väcka honom så jag satte mig bara på sängkanten och smekte hans kind.
Jag kände mig trött så jag lade mig bredvid honom.
-"Ana.." sa han tyst.
-"Jason" sa jag och log.
-"Jag har velat säga det här till dig länge nu.." började han.
-"Jag älskar dig jättemycket Ana,mest i hela världen"
Älskade han mig ?
Vänta,va ?
-"Men jag förstår om du inte.." han fick inte fortsätta sin mening förrän jag pressade mina läppar mot hans.
Det var underbart att göra det,jag hade saknat hans läppar.
-"Jason..,jag älskar dig mest av alla i hela universum,du är den ända som får mig glad och som förstår mig just nu" sa jag och tittade in i hans underbara hasselbruna ögon.
Han log.
-"Jag älskar dig mer" sa han.
Han drog upp sin tröja.
-"Här är mina stygn" sa han och visade upp dem.
-"Känn" sa han och log.
Jag tog försiktigt mina fingrar till Jasons muskulösa mage,det frestade mig enormt att äntligen få röra vid den.
Jag började att försiktigt pilla lite där stygnen satt,sedan följde jag hans magmuskler med mitt ena finger.

-"JASON !!" Skrek jag utan att veta att jag bara hade drömt. Jag hörde någon gå in i mitt rum. Det var Leia.
-"Ana, hur är det och vem är Jason ?" Frågade hon oroligt.
Jag kände tårar sippra ner ifrån mina kinder. Jag saknade honom så jävla mycket, vem skulle jag lura att jag inte gjorde det egentligen ?
-"Jag.. vet.. vet..int.. inte faktist.." Stammande jag emellan mina tårar. Leia strök min kind.
-"Det ser inte ut som det är okej i alla fall, Ana. Drömde du något ?" Frågade hon.
-"Det var bara en, en mar... en mardröm.." Ljög jag tyst. Hon nickade.
-"Du vet att du kan säga allt till mig va ?" Frågade hon som att hon visste att jag ljög för henne.
-"Mmm" Mumlade jag medan hon gick ut igen.
Jag behöver honom. Jag har försökt, i två år att gå vidare. Men jag saknade honom, men jag kunde inte erkänna. Inte ens för mig själv. Det var därför att jag var rädd. Rädd för att han hade hittat någon ny och gått vidare, rädd för att jag inte skulle kunna lita på honom, rädd för att han var värre, att han var farligare och ännu mer efterlyst. Jag hatar honom för att han är som han är. Varför kunde han bara vara en av de där bra, snälla killarna som mamma och pappa ville att jag skulle ha. En som inte skapade något trubbel och som aldrig gjorde några fel och inte var inblandad i den kriminella världen alls. Fast jag ville inte att han skulle vara så. Då skulle jag aldrig ha träffat honom, då skulle han inte kommit där den natten och räddat mig och tagit hem mig till hans lägenhet. Då hade jag inte fallit för honom. Jag föll för Jason Drew McCann, stadens farligaste och mest efterlysta brottsling. Men jag älskade honom. Jag älskade honom för allt som han gjorde mot mig. Han var min nallebjörn, han var mitt allt. Är.. Men jag hatar honom, även om jag älskar honom. Älska, hata, älska, hata. Två så olika ord. Två enkla ord som beskriver mina känslor för Jason. Nej glöm enkla ord.. Två jävligt komplicerade ord.

🌸 Rösta och kommentera vad ni tycker för snabbare uppdatering :) 🌸
/Elin