The right choice | The Opposites part 2

Kapitel 1 - To try to move on

Låt: I hate u I Love u - Gnash feat Olivia O'brien
Ana's POV ;

-"Grattis Anastacia !" Sa mamma glatt medan hon strök mig på ryggen.
Jag log.
-"Tack så mycket !" Skrattade jag.
Jag hade fått mitt första jobb på en bar i Los Angeles. Det skulle betyda att jag skulle få bo hos min kompis Leia som bodde där.
Jag skulle börja jobba där om bara tre dagar.
-"Vi kommer att sakna dig.." Sa mamma och pappa stod bredvid henne.
Jag nickade.
-"Jag kommer och hälsar på ibland, jag lovar.." Sa jag och log.
Los Angeles var långt iväg, jag var lite nervös om jag ska vara ärlig.,
Jag var också nervös för hur det skulle bli. Om jag skulle starta ett nytt liv där eller om jag skulle komma tillbaka hit igen ?
Jag gick upp för trappen för att gå till mitt rum och fortsätta packa. Jag stannade vid spegeln.
Jag var inte lika benig längre, jag hade fått bröst och höfter faktist.
Jag fortsatte och gå till mitt rum.
I mitt rum låg det flera väskor packade med en massa kläder och annat jag skulle ha med mig.
Jag öpnade en byrålåda för att leta efter lite underkläder.
Jag frös till när jag fick syn på något som jag verkligen inte ville se just nu.
En bild på mig och Jason. Han hade sina armar runt mig samtidigt som han kysste min kind. Jag skrattade i bilden, och man kunde se att Jason log i kyssen. En tår föll ner för min kind när jag betraktade bilden.
Jag mindes dagen när han lämnade mig..

Det knackade på dörren. Det måste vara Jason.
Jag stängde av TV:n och gick mot hallen.
Jag öppnade dörren och möttes av Jason's allvarliga blick.
Han pressade mig mot väggen.
-"Ana,jag är efterlyst i Stratford..." Sa han och tittade djupt in i mina ögon.
-"Varför då,vad har du gjort Jason ?" Frågade jag oroligt.
-"Jag har rånat en bank..." Sa han tyst.
Varför gör han så här ? Vem är han ?
-"Varför gjorde du det ?"
-"Jag är skyldig pengar till vissa du vet..om jag inte betalar tillbaka det så dödar de mig jag lovar !" Sa han allvarligt.
Jag tryckte mig ut från hans grepp om mina höfter.
-"VARFÖR LEVER DU DET HÄR LIVET JASON,DU KAN BÄTTRE !!" Skrek jag till honom.
-"När man väl har börjat Ana,då kan man inte sluta.." Mumlade han.
Jag gick och satte mig på soffan med huvudet nedtryckt i mina knän.
Fan,fan,fan.
Jason var en kriminell person,det var bara det att jag inte riktigt kunnat få in det i mitt huvud. Han var ju min gulliga,underbara krambjörn..,Inte längre när jag äntligen förstod.
Jag kunde inte leva det här livet mer,det var som alla säger ; vårat förhållande kommer aldrig att fungera..
Jag klarade inte av det här mer. Men jag älskade honom,och jag hatade honom.
Jason kom in i rummet.
-"Jag ska flytta till LA om några dagar,min farmor har ett hus där.." Började han.
Jag svalde hårt.

-"Du har två val Ana ; att följa med mig eller att stanna.." Sa han allvarligt.
Tårar började att rinna ner från mina kinder.
Varje gång jag ställts inför stora val har jag alltid valt fel,jag kunde inte göra det den här gången. Jag måste välja efter vad som är bäst för mig och mitt liv.
Jag kunde inte följa med honom, även om det var det jag ville. Men det skulle bara sluta illa. Jag kunde inte lita på honom längre. Jag visste att han skulle fortsätta sitt kriminella liv där och då skulle de hitta honom och sätta honom i fängelse. Då skulle jag bli ensam ute i Los Angeles.
-"J...ag v..vill st..a...nna.." Fick jag fram igenom gråten. Jasons ögon blev fyllda med tårar och besvikenhet.
-"Jag är l...edse...n Ja..son men ..j..jag kan inte f..följa med..de..t går in..inte.." Grät jag.
Han nickade ledset och lutade sig fram mot mig. Han pressade sina läppar mot mina och började sakta att röra dem samtidigt som han strök min kind sakta. Jag kollade på honom med gråt i ögonen.
-"Jag älskar dig Anastacia. Det kommer jag alltid att göra.." Sa han tyst samtidigt som han gick med snabba steg mot ytterdörren.
-"Jason vänta !" Skrek jag.
Han hörde mig inte, han var redan borta. Här stog jag krossad och helt ensam kvar i Jasons lägenhet han aldrig skulle sätta sin fot i igen.

Det var den sista dagen i Jasons och mitt förhållande. Det slutade där. Jag raderade honom som kontakt i mobilen, jag raderade alla bilder på oss i mobilen och jag försökte att radera alla minnen..., men det gick inte. Det här fotot fanns också kvar. Jag kollade på fotot med nu svarta ögon och började att riva det i bitar samtidigt som jag grät. Jag hade inte kommit över Jason och jag tvivlade på om jag någonsin kommer att göra det heller. Han var mitt allt.
Undra hur han har det nu ?
Jag ignorerade mina tankar och fortsatte att packa.
När jag var färdig stängde jag väskorna och gick ner till mamma och pappa igen.
Jag hade glömt bort att jag hade gråtit. Antagligen hade jag röda och glansiga ögon.
-"Vad är det gumman ?" Frågade mamma oroligt.
-"Det är inget" Sa jag och försökte låta oberörd.
-"Ljug inte för oss Ana !" Sa pappa allvarligt.
Jag var tyst en stund.
-"Det var bara ett...ett minne.." Sa jag.
-"Ett minne av ?" Frågade mamma.
-"En person" Sa jag tyst.
-"Jason..." Mumlade pappa.
Jag nickade sakta och kollade ner i golvet.
-"Jag trodde att du hade kommit över den där skitstöveln.." Sa mamma.
-"Han är ingen.." Jag avbröt mig själv.
-"Jo, jag hittade en bild bara.." Sa jag.
De nickade.
-"Du är mycket bättre än så Ana, han förtjänar inte dig.." Sa mamma allvarligt.
Om hon bara visste..

Jag saknade honom varje dag.
Jag saknade hur han en gosig krambjörn bara för mig.
Jag saknade att ha honom vid min sida när jag somnade.
Jag saknade att vakna bredvid honom.
Jag saknade att skippa skolan för att vara med honom.
Jag saknar pirren i min mage när vi kysstes.
Jag saknade allt. Även våra bråk. Men jag kan inte ta tillbaka honom igen. Det skulle inte gå. Dels har han säkert glömt bort mig och har någon ny hora som flickvän. En kall tår sipprade ner från min kind. Eller så satt han i fängelse och skulle göra det i flera år framåt. Jag skulle ha sprungit. Jag skulle ha sprungit iväg från honom när jag fick reda på vem han var. Han var bara trubbel. Men jag älskade honom. Älskar..

-"Jason,jag är trött" sa jag.
Jason tog av sig sina strumpor och sin tröja,jag stirrade.
-"Var ska jag sova ?" Undrade jag.
-"Hos mig" svarade han snabbt.
Mina kinder blossade upp.
-"Får jag låna en tröja att sova i ?" frågade jag.
Jason gav mig en stor T-shirt.
Jag vände ryggen mot honom och gick och ställde mig i hörnet.
Det var mörkt i rummet så jag tog av mig mina jeans och min tröja och bh och satte på mig tröjan jag fick av Jason.
Jag kunde känna hur han stirrade på mig.
Man kunde se mina bröstvårtor genom tröjan,det var lite pinsamt.
Jag kröp ner i sängen och vände mig mot hans ansikte och tittade honom i ögonen.
Han lät sin blick falla ner på mina läppar,han bet på sina egna.
Han började att flytta sig närmare mig. Han smekte min kind en stund.
Sedan pressade han sedan sina mjuka läppar mot mina,det kom som en elstöt igenom min kropp. Tiden liksom stannade.

Minnet av våran första kyss kom upp i min hjärna. Minnen kom hela tiden och de gick inte att få bort. Undra om Jason tänker på mig ?
Antagligen gör han inte det. Han har gått vidare Ana.

Jag försökte att få bort mina tankar med en dusch. Jag duschade i väldigt varmt vatten och blev lugn när det varma vattnet sipprade ner för min kropp. När jag var klar satte jag på mig en pyjamas och kröp ner i min säng. Två dagar imorgon. Två dagar tills jag flyttar till Los Angeles. Tanken på att Jason kanske bodde där var skrämmande. Förhoppningvis bodde han i någon annan del. Även om en liten del av mig önskar att han var där. Fan nu tänker jag på honom igen.
Med den rösten i mitt huvud somnade jag sedan.

🌸 Såå då var det första kapitlet ute, yaaaassss !! Nu har jag faktist fått tillbaka inspirationen till att fortsätta skriva här så vi får hoppas att det håller i sig.
Ana valde ju som sagt att stanna, gjorde hon rätt val ?🌸
/Elin