The right choice | The Opposites part 2

Kapitel 4 - Strange

Bild: Briana Marwin
Låt: YOUTH - Troye Sivan

Jasons POV ;

-"Hej, ursäkta är det du som är Jason ?" Jag kände någon lägga en hand på min axel. Jag vände mig om för att se personen. Jag frös till och betraktade personen med stora ögon. Hon var inte som alla andra, hon hade bruna, glada ögon, brunt, långt hår och hon var nätt och liten. Påminde om Ana på något sätt.. Glöm Ana !
-"Hallå ?" Sa hon och vinkande framför mitt ansikte för att försöka få kontakt.
-"Erhmm, ja det är jag" Sa jag och kollade fortfarande in i hennes ögon. Det var som om jag drunknade i dem på något sätt.
-"Bra, för det är så att Mark Hill vill att vi ska bli partners. Alltså hjälpa varandra och så" Sa hon och log. Oj, hon, kriminell ? Hon var så, oskyldig på något sätt. Så glad och positiv.
-"Jag heter Briana Marwin förresten, ja om du undrade det.." Sa hon och skrattade. Jag stod som frusen framför henne och sa ingenting, bara tittade.
-"Kom !" Sa hon och tog tag i min hand för att gå ut från klubben med mig. Jag gjorde inget motstånd utan följde bara med.
-"Var vill du ?" Frågade hon spontant.
-"Vad menar du ?" Frågade jag oförstående.
-"Alltså.. Började hon. Jag tycker att vi ska äta någonstans för att, du vet lära känna varandra !" Sa hon fortfarande lika positiv. Jag borde ha tyckt att hon var jobbig vid det har laget, men istället kände jag något. Något som jag inte känt på väldigt länge..
Innan jag han svara drog hon in mig i en bil och började att köra fort iväg.
-"Jag tänker att vi åker till 'WF' det blir bra, blir det inte ?" Sa hon. Jag nickade ganska omedveten om vad hon egentligen sa.

_________

Hon stannade vid en resturang, 'West food'. Där hade jag aldrig varit.
-"Framme !" Skrattade hon och drog ur mig ut ur bilen och började att gå med mig mot restaurangen. I mitt huvud snurrade forfarande mina konstiga känslor och frågan hur hon, typ den gladaste människan på jorden kunde vara kriminell. Som jag. Kriminell. Men jag var känslokall och inte särskilt positiv, hon var helt tvärtom. Även om jag träffade henne för ungefär 30 minuter sedan visste jag, att hon inte var som någon annan. Att hon var unik.

-"Jasey" Sa hon och jag log åt hennes smeknamn. Vanligtvis hade jag slagit till personen som kallade mig för det, konstigt nog gjorde jag inte det på Briana. Hon var väl för glad och oskyldig antar jag.
-"Ät nu !" Skrattade hon och pekade på tallriken som stod framför mig. Det var en köttbit, sallad och en slags potatisgratäng. Jag mindes inte att jag hade beställt det..
-"Jag beställde det åt dig, Jason. Jag började undra om du svimmat på något sätt, du var så..., tyst" Sa hon och log.
Vad händer med mig ?
-"Förlåt, erhm det var inte meningen.." Sa jag och skämdes över mitt konstiga beteende. Jag skulle inte bete mig såhär, vad gör hon med mig ? Jag försökte att ignorera mina tankar och började att äta min mat. Det blev tyst en stund, men inte länge. Briana bröt tystnaden.
-"Så, hur gammal är du ?" Frågade hon.
-"Jag är 22, du då ?" Frågade jag tillbaka och tog en klunk av mitt glas med öl.
-"Jag är 19" Sa hon med samma leende fastklistrat på sina läppar. Jag frågade henne varför hon var kriminell, liksom hon verkade vara så oskyldig.
-"Alltså, jag har bott ensam sedan 16 års åldern och jag kunde då jobb då så jag antar att jag bara kom in på fel bana" Sa hon och leendet på hennes läppar försvann lite. Jag nickade och tog en tugga av min goda mat.
-"Du då ?" Frågade hon. Fuck. Jag hatade att prata med folk om min bakgrund, det var något som jag höll långt inom mig. Det fanns ingen jag berättat det för. Förutom Ana. Fucking glöm Ana !
-"Jasey.." Sa hon tyst och tittade oroligt på mig.
-"Typ samma.." Svarade jag tyst. Hon nickade som att hon förstod att jag inte ville prata om det. Hon tog min hand och strök den sakta. Jag kände hur min hand blev varm av hennes beröring men ignorerade det.

Efter att vi hade ätit åkte vi hem till mig. Det kändes konstigt att bjuda hem en person som man träffat bara för några timmar sedan, men det kändes konstigt nog ändå som om jag kände Briana. Hon gick runt i mitt hus och tittade i varje rum med stora, imponerade ögon.
-"Det är sååååå fint Jason" Sa hon och drog ut på Å:et. Jag log och nickade stolt över mitt hem.

Resten av kvällen tittade vi på en massa filmer. Det var länge sedan jag var med någon på det här sättet. Det kändes bra och det lugnade mig. Det fick mig att tro att jag hade ett normalt liv där ingen förväntade något ifrån mig, att jag inte hade någon press på mig. Att jag helt enkelt var en normal 22 åring som var med sin vän. Allting kändes så bra med Briana. Jag kände hur hon drog sig närmare och närmare mig där jag satt i soffan. Plötsligt kände jag hur hon lade huvudet mot min axel och jag stelnade till av det. Folk brukade inte direkt vara såhär mot mig, det kändes som om hon brydde sig om mig. Under en film hade hon pratat med mig och hon fick mig att känna mig bättre, och gladare. Jag hörde hur det kom lätta snarkningar från hennes mun. Jag skrattade lätt åt det gulliga ljudet. What the fuck, skrattade jag just..?
Hon måste ha vaknat av mitt skratt för hon satte sig snabbt upp och försvann från min axel. Hennes kinder blev röda av det hon nyss gjort, sovit på mig.
-"Förlåt, det var inte meningen att liksom.. sova på dig" Skrattade hon och skämdes. Jag kollade på henne med stora ögon. Jag älskade hur hennes ögon var, de var så vackert bruna och glada och hur de glänste när hon skrattade och hade det där leendet som nästan alltid satt på hennes lättar. Hela hon var vacker. Jag kände hur hon stirrade på mig tillbaka och utan att tänka på vad jag gjorde kände jag mig själv flytta sig närmare och närmare mot henne. Jag lade min hand på hennes kind. Jag kände hennes varma andetag mot mina läppar. Det var bara någon centimeter ifrån våra läppar att mötas och jag kände de där fjärilarna i magen som alla sa att det hette. Jag kände hur hon lade sina händer bakom min nacke och pressade mitt huvud mot henne så att våra läppar möttes. De maserade varandra och jag slickade på hennes underläpp för att be om inträde för min tunga. Hon öppnade munnen och jag lät min tunga dansa med hennes. Allting runt om kring försvann, allt var suddigt förutom henne, hennes läppar. Våra läppar tillsammans.

Jag var rädd. Rädd över att jag började att utveckla känslor för Briana. Briana som jag träffat för bara några timmar sedan. Briana som skulle bli min nya kriminella partner. Jag var rädd för mina egna känslor. Jag borde inte kunna känna något. Vad gör hon mot mig ? Jag tänkte på Ana. Det kändes fel att göra såhär. Ana har också gått vidare din idiot..

Men kanske var det bra.
Kanske var det bra att kunna ha någon.
Någon att lita på.
Men det kändes konstigt.

🌸Det här kapitlet kanske är ganska tråkigt men det är i alla fall något. Kommentera vad ni tycker och rösta för snabbare uppdatering !
Och tror ni Jason kommer att våga lita på sina känslor ?🌸
/Elin