0.1

3 1 0
                                    

"Oscar" yttrar jag tyst, han kollar förvirrat upp på mig med tårade ögon. Jag går sagta fram till den blåa soffan han sitter i, jag sätter mig på huk framför honom och yttrar tyst "Vad hände?"

"D-det blev f-för mycket, Alla tittade... J-Jag... j-jag" jag avbröt honom med ett tyst "Jag vet" För jag visste redan då att denna förklaring inte skulle komma någon vart.

Jag tar hans skakiga händer, håller dom hårt, jag tittar honom rakt i ögonen. "Du måste ta det lungt, tänka lite på dig själv. själv tycker jag tycker att du borde ta en paus från ditt jobb, det bryter ner dig totalt" yttrar jag.

Tårarna rinner likt floder ner för hans kinder, jag kramar hans händer och torkar hans tårar. "Du måste tänka på din hälsa, ta en paus i en månad, strunta i touren, Foooers förstår, gör saker du tycker är roligt, försök komma på andra tankar" säger jag och reser mig sagta upp. Fortfarande med ett löst grepp om hans händer vilket leder till att han också måste resa sig upp.

"Bara om du gör det med mig"

Får Jag? O.EDonde viven las historias. Descúbrelo ahora