Får Jag? O.E

0.3

"Okej vad ska vi göra idag?"säger jag När Oscar nu hämtat mig från min lilla lägenhet här på Östermalm.

"Kan inte vi dansa på Base?" Säger han försiktigt. Jag nickar ivrigt och han spriker då upp i ett leende, han startar bilen och kör ner för gatan, jag bor då på samma gata som base men ändå så tar han bilen. Ja men varför inte?

Vi öppnar dörren till danssal 8, vi tar på oss våra dansskor, kopplar in Oscars telefon i högtalarna och startar sedan deras nya låt who doesn't love love? Som de släppte här om dagen.

Vi skrattar, ramlar, och dansar med ett hopp om att jag ska lära mig deras dans till den låten. Men allt det var förgäves, för jag är ur usel på att dansa då jag knappt kan gå utan att ramla. Men kul hade vi, och han verkade för ett par timmar glömma allt det jobbiga vilket gav mig ett leende på läpparna, för hans leende var det finaste som fanns. Hans skratt var som den finaste melodin i mina öron och hans blåa ögon som speglade lycka när han rörde sig till musiken var som att kolla in i en solnedgång. Ingen sådan ledsam som när det väntade mörker utan en sådan där solen bara nästan gick ner men inte riktigt lämnade en innan den gick upp igen.

Ja min fina Oscar, var har jag gjort för att förtjäna att få vara hans vän? Vad har jag gjort för att få denna turen att få hjälpa honom?