"ehh... hej" yttrar jag lågt, fortfarande ovan med att prata med människor. Han kollar försiktigt på mig innan han ger mig en gest att jag ska komma in.
Jag tar av mig mina skor och ställer de prydligt på hans skohhylla innan jag följer med honom in till hans rum. Allt ärväldigt rent och stiligt, det ser alderless nytt ut.
"Du, felix. Alltså förlåt för mitt sms... Alltså lova att inte säga till någon. Men du är den första människan jag får prata med, du är den första som får lixom vara med mig, Pappa låter mig lixom inte gå ut, sen när jag väl går ut så får jag inte lämna huset om jag inte har allting nytt.... sen så han typ "du får ha EN vän och han måste vara rik annars få du göra så han ser rik ut" men jag vill lixom ha en vän för den personen är, vill vara din vän för den du är, inte vara vän med någon bara för att den har en ny iphone." Säger jag, fortfarande med en väldigt tyst röst.
"Alltså... jag förstår typ vad du säger, jag tog inte direkt illa upp, men det är väl klart man blir lite avundsjuk. I mean jag har en telefon man bara han ringa och smsa med, för när mina föräldrar gick bort så får jag nu klara mig själv med två tusen i månaden från min moster, så jag har lixom inte det alla andra har." Säger han tyst, men ändå med en lite högre röst än vad jag pratade med.
"Följ med mig nu, låt den överrika tjejen bjuda" säger jag med ett litet fniss.
*******
Okej hatar verkligen dialog kapitel men känner att det behövs ibland för att jag ska kunna komma vidare med fanficen så ni får leva med några superdåliga kapitel lite hör och var bc suger på att skriva sådana kapitel!
