i hate you, i love you | o.m

Kapitel 4

Idag har skolan flytit på mycket bättre än vad den gjorde igår, förmodligen för att Ogge av någon anledning inte har varit här och stört. Fast det... Är ju en bra sak då. Aa.

Nu är det i alla fall dags för kemi direkt efter lunch, och för att göra ett gott intryck på åtminstone en lärare bestämmer jag mig för att komma 5 minuter tidigare. Men när jag kommer in i klassrummet har uppenbarligen någon annan tänkt precis likadant...

Ogge sitter vid bänken längst bak, som vanligt, med ett nöjt leende på läpparna. Något som gör mig lite orolig men jag bestämmer mig för att inte lägga ner mer energi på människan nu.

"Ursäkta, du är den nya eleven va? Celine Karlsson?" frågar läraren, som är en man som ser ut att vara nära pensionsåldern. Hans spetsiga näsa bär upp ett par runda glasögon och hans gråa ögonbryn är otroligt buskiga.

"Eh, aa...? Det är jag" svarar jag med ett försiktigt leende.

"Okej, välkommen till klassen" säger han och småskrattar lite. "Jag heter Håkan"

"Okej Håkan, vem ska jag jobba med?"

"Eh, du skulle ju jobba med Oscar där borta. Enligt honom hade ni bestämt det sen innan, eller har jag fel för mig?"

Jag vet inte riktigt hur jag ska reagera. Först skämmer han ut mig för hela skolan, TVÅ gånger, sedan lyckas han på något sätt göra så vi jobbar tillsammans med svenskaprojektet, och nu det här. Allt detta inom loppet av en och en halv skoldag.

Jag vet inte om jag ska brista ut i skratt, skrika ut min irritation eller bara... Inte bry mig. Tanken låter lockande, och jag vill dessutom inte förstöra ännu ett gott intryck för en lärare.

"Åh... Visst" säger jag bara, tar mina nya kemiböcker och sätter mig längst bak i klassrummet, bredvid Ogge.

Han ska precis säga något men jag placerar ett finger på hans mun för att stoppa honom. Sedan lutar jag mig fram för att viska.

"Vi tar det efter lektionen"

"Åh, så du blev sugen nu i alla fall? Tänkte väl att du inte skulle kunna låta bli till slut"

Mina ögon spärras upp och ger honom den värsta mördarblicken jag kan tänka mig, men hans irriterande jävla flin försvinner inte.

"Men skämtar du med mig? Vad är det du inte fattar?! JAG ÄR INTE INTRESSERAD AV DIG" skriker jag men tittar mig sedan omkring. Alla har kommit in och satt sig i klassrummet, och ALLA tittar på mig.
"Oj, förlåt alla... Det var inte riktigt meningen"

En snabb blick bort mot Daniel och Kiras plats avslöjar att de håller på att spricka av skratt.

Skitbra där Celine. Hur lyckas man ens förstöra sitt första intryck så totalt som jag har gjort?!

Lektionen fortsatte under en otroligt stel tystnad i hela klassrummet, till och med Håkan verkade obekväm. Jag tyckte så synd om honom. Men till slut var lektionen slut och jag samlade snabbt ihop mina grejer, lade dem i min väska och rusade ut från klassrummet.

Men precis innan jag når fram till mitt skåp tar en hand, en välbekant hand vid det här laget, tag om min arm och drar in mig i en städskrubb och stänger dörren. Ett tjockt mörker lägger sig som ett täcke över det lilla rummet men snart hörs ett klick innan lampan tänds.

"Men vad vill du nu då Ogge?" Han kan ju knappast göra mig mer irriterad vid det här laget. Eller...

"Jag... Jag ville bara fråga en sak" säger han, och hans blick är inte alls som den brukar. Den är liksom... Allvarlig.

"Och då bara drar du in mig i en städskrubb? Allvarligt talat?"

"Det är viktigt"

"Jaha, men fråga på då"

"Har du något emot mig?"

När det sista ordet har lämnat hans läppar så kan jag inte annat än att tappa hakan. Jag är tyst en lång stund innan jag till slut samlar mig för att svara.

"Om jag ha- om jag har något emot di- skOJAR DU ELLER?!"

Han ser ut att inte fatta någonting så han rycker ovetandes på axlarna och jag vet inte vad jag ska ta mig till.

"Ogge... Det ska jag tala om för dig. Du har gjort så att jag ställt till med en scen TRE gånger nu, skämt ut mig för både lärare och elever, gjort så att vi ska jobba tillsammans i TVÅ ämnen, trots att jag upprepade gånger har sagt att jag INTE är intresserad av dig. Du vill inte inse det, eller värre, du kanske gör det med mening? Du har kanske valt ut mig att bli din slagpåse att slå på när allt känns surt? Är det därför du beter dig såhär?

"Men vet du vad Celine? INGEN, och jag menar verkligen INGEN tjej har någonsin sagt nej till mig, förutom du... Så, nej... Du är ingen jävla slagpåse, det kan ju finnas en chans att jag faktiskt gillar dig också"

Pfft. Eller hur? Och det där blabbet har funkat på resten av tjejerna då antar jag? 'Du e såå speciell' skiten? Tror du det funkar på mig? Lågt..." fräser jag och börjar gå mot dörren, men än en gång ställer han sig framför mig.

"Celine, snälla... Kom till min fest imorgon kväll. Det blir kul"

"Eh, är du bipolär eller något?"

Han börjar skratta lågt, men detta skrattet har jag inte sett innan. Det ser liksom... Äkta ut. Hans ögon glittrar och de vita tänderna skiner i lampans svaga ljus.

"Men snälla, kom bara. Se det som en välkomstfest"

"... Okej. OM jag får ta med Kira och Daniel också"

"De där två töntarna du hänger med? Fyfan... Men okejdå. Så länge du kommer så"

Jag himlar med ögonen, låser upp min mobil och ger den till Ogge. Hans min avslöjar att han inte riktigt förstår vad jag menar så jag suckar.

"Lägg in ditt nummer så du kan skicka adressen"

Han nickar, skriver in numret och ger mobilen till mig.

"Så. Då ses vi imorgon" ler han.

"Men kom ihåg att jag inte hatar dig mindre nu bara för det"

"Självklart, ska komma ihåg det" säger han, och han låter faktiskt allvarlig när han säger det.