Den Fula Sanningen

~Kapitel 3~

Jag vaknar med en varm känsla i kroppen en känsla som stannat kvar från gårdagen, men när jag kollar på klockan bytts den varma känslan snabbt ut mot en kall känsla av panik.
Den var 8.30! Skolan började för tio minuter sen!
Jag kastar mig upp ur sängen och slänger på mig ett par jeans och en t-shirt som jag fiskat upp från golvet.

Jag är precis på väg att öppna dörren när jag hör pappas trötta steg bakom mig jag snor runt och kollar förvånat på honom där han står med morgonrock och en kopp kaffe i handen.
"Vart är du på väg gumman?" frågar han och gäspar stort.
"Jag är försenad till skolan varför är inte du på jobbet?" frågar jag misstänksamt.
"Men lilla gumman" skrattar pappa "det är lördag idag!"
Jag tittar dumt på pappa och sen ner på mina fötter och upptäcker att jag råkat sätta på mig mammas stövlar.
"Ojsan" piper jag skamset och börjar lunka tillbaks till mitt rum. Jag hör pappa skrocka bakom mig när jag stänger dörren till mitt rum. Jag sitter där inne och skäms ända tills jag kommer på det
"Det är lördag!" Vilket betyder att jag kan ligga och slappa hela dagen eller hänga med Rebecca hela dagen eller göra vad som helst, bara det jag har lust med! Fast om det jag vill göra innefattar pengar så är det mig ingen idé för pengar var inte direkt något jag badade i just nu (efter att ha tillbringat hela förra lördagen med Rebecca på Mall Off Scandinavia).
Efter ett tags velande bestämde jag mig för at ringa Rebecca.
"Inte MOS (vår förkortning av Mall Off Scandinavia) idag igen va?" var det första hon sa.
"Näe ja e pank" sa jag.
"Ja me" hörde jag Rebbeca säga på andra sidan luren.

Efter ett 15 minuters långt samtal om vad vi ska göra bestämde vi oss tillslut för att gå ut i parken tillsammans, i parken träffade vi ett par klasskamrater som var där för att kicka fotboll.
"Vill ni vara med?" frågade Henrik, min labbpartner.
Rebecca och jag svarade ja utan att tveka, vi båda spelar fotboll och har gjort det i sex år nu och man kan säga att vi är lite som fotbollsnördar.

Efter en 40 minuters lång match (i vilken mitt och Rebeccas lag vann) så bestämmer sig jag och Rebecca för att dra hem till mig och kolla på film. På vägen hem så går vi förbi Ica och köper lite godis och chips.

Senare på kvällen när jag och Rebecca ligger och kollar på clueless för femtionde gången slinker plötsligt ett par oplanerade ord ut ur min mun:
"Är du homosexuell?" frågade jag men jag ändrade mig på direkten, vad var det för fråga det är klart hon inte var det! Vi har ju suttit miljontals gånger och pratat och kommenterat olika killar.
"Öhh..." sa hon försiktigt "Jag vet faktiskt inte"
När hon sa det kom jag plötsligt på att Rebecca faktiskt aldrig varit ihop med någon. Jag har alltid varit den som varit ute och dejtat, medans hon varit den som satt med mig och kommenterade alla killar aldrig den som gick fram och faktiskt sa något.
"Jag tycker ju vissa tjejer är snygga och så men jag har aldrig liksom varit kär i en tjej."
Först stelnade jag till lite, men sen kom jag på att jag har tycker ju också tjejer är snygga liksom men bara för det så behöver man ju inte vara kär.
"Men har du varit kär i någon då?"
"Alltså allvarlig talat så tror jag inte det"
Det känns så konstigt att jag inte visste om det här vi har ju varit bästisar ända sen dagis och bästisar ska ju veta sånt
om varandra. Men jag antar att det bara aldrig liksom kommit på tal.
Jag kollar på henne och ler lite förstående hon kollar på mig och ler tillbaks och i det ögonblicket känner jag att vi aldrig kommer släppa taget om varandra.