Jag vaknade av att höra min mobil ringa. Det var mamma, så jag svarade. Inte för att det skulle kunna ha varit någon annan, jag har inga vänner alls och min pappa har typ sagt upp kontakten med mig och mamma.
- Hallå? sa jag trött.
- Hej plutten, godmorgon! sa mamma lite för glatt för min smak.
- Ville du något speciellt? sa jag lite småsurt, man kan säga att jag inte direkt är en morgonperson...
- Nej, jag ringde bara för att du skulle vakna, jag är och handlar lite! sa hon, så jag la på.
Vad onödigt, tänkte jag. Man borde ju få sova hur länge man vill på sommarlovet. Inte gå upp kl 10:30! Jag bestämde mig för att inte göra mamma sur, så jag gick upp från min mysiga säng och skulle göra frukost. Då upplevde jag något utav det hemskaste en människa kan vara med om. Kylen var helt tom. HELT TOM! Det var hemskt, vilken slags mamma väcker sin dotter kl 10:30 på ett sommarlov när det inte ens finns något att äta? Vill hon bara plåga mig eller!? Jag funderade på att ringa henne och klaga, men sedan insåg jag att det inte skulle göra saken bättre, kylen skulle fortfarande vara tom. I brist på saker att göra bestämde jag mig för att gå ut och gå en sväng, kolla in det nya kvarteret. Jag menar jag ska ju faktiskt bo här i minst 4 år till. Fast jag tror inte att jag kommer vilja flytta tillbaka till Sverige när jag fyller 18, jag har liksom ingen där och förhoppningsvis så hittar jag åtminstone en vän här i Trofors. Jag tog på mig min en snygg röd tröja, svarta jeans och ett par vita Converse, och gick ut med hörlurar i öronen. Vi bodde i det sista huset på gatan, så vi hade bara ett grannhus. När vi hade gått en stund såg jag typ världens snyggaste människa. Han kollade på mig med ett par fina bruna ögon, och så gick han vidare. Ut ut mitt liv... Ännu en stund senare så mötte jag mamma, hon hade händerna fulla med matkassar, och det såg ut som att hon skulle tappa någon av dem vilken sekund som helst. Jag joggade emot henne och tog två av de fyra matkassarna.
- Tack så mycket Jane, pustade hon. Just det, har jag nämnt att jag heter Jane? Det har jag säkert, jag är väldigt glömsk. Jag har axellångt mörkbrunt hår och blåa ögon, med lite fräknar. Inget speciellt.
- Ingen orsak, men kan vi skynda oss hem? Jag är utsvulten, det blev ju ingen frukost, sa jag.
- Såklart! sa mamma.
När vi var hemma så frågade jag om hon visste något om våra nya grannar. Då svarade hon:
- Ja, det är ett par tvillingpojkar i din ålder och en liten tjej som är 8 år.
- Vänta, vet du det här? undrade jag.
- Jag stötte på deras pappa Kjell-Erik av en slump i mataffären idag, vi är bjudna hem till dem på välkomstmiddag kl 18:30, sa hon.
- Okej, vad kul! sa jag.
- Jag vet! Men nu ska jag laga lite lunch åt oss, sa mamma.
Så jag gick upp på mitt rum och tittade på Youtube, vi åt lunch, och vips så var klockan 18:20. Mamma verkade vara jättestressad över sitt smink, sånt har jag aldrig förstått mig på, jag använder aldrig smink. Jag var redan klar, har samma kläder på mig som tidigare idag, så det fanns inget att göra.
Vi knackade på deras dörr, och det vad Kjell-Erik som öppnade dörren.
Hei, velkommen, det er jeg som er Kjell-Erik, men du kan kalle meg Kjell! sa han, och bakom honom stod det en liten tjej, galet söt var hon!
- Og dette er Emma, sa han sen.
- Vad trevligt att träffas Emma! Det här är min dotter Jane, sa mamma.
- Hejsan, sa jag lite tyst.
- Hyggelig å møtte Jane. Marcus og Martinus, kom ned her! ropade Kjell-Erik.
Då kom två identiska killa i min ålder nerspringandes för ett par trappor. Jag var bombsäker på att det vad en av de två killarna jag hade fått ögonkontakt med på gatan tidigare idag. Galet snygga var de iallafall!
- Hei! sa en av de.
- Tjenare! sa den andra med en dålig svensk dialekt. Jag skrattade lite för mig själv, och tydligen hörde de.
- Skrattar du åt min svenska?! utbrast han, med en ännu sämre svensk dialekt.
- Kanskje, sa jag med vad jag trodde var en norsk dialekt. De båda skrattade lite och jag sa:
- Jag är Jane.
- Jeg er Marcus! sa samma kille som försökte snacka svenska förut.
- Og jeg er Martinus! sa den andra.
~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~
Det här var då andra kapitlet! Vill ni ha mer?💞👽
