Detta är vad jag lovade

Namnlös del 2

Jag hade knappt pengar, och jag kan inte lita på vem som helst. Jag satte mig på bänken i en busshållplats. En tjej kom och satte sig, hon såg inte så gammal ut, nästan lika gammal som mig kanske. Det gick några minuter.

- Nee, vad gör du så sent här ute med en resväska? Är du svensk? Du kanske har precis kommit hem från en resa? Vänta varför skulle du det ensam, du ser ut att gå i 7an bara... Jag är Ai Kuroriko! Trevligt att träffas! Sa tjejen som tydligen hette eller kallades för Ai, det var ju inte ett svenskt namn men hon såg väldigt svensk ut...

- Hej! Jag är Emma Johansson!

Hon såg rätt trevlig ut. En buss stannade framför oss.

- Ska du gå på denna buss? Sa hon och pekade rätt löjligt på bussen.

- Nej jag har inga pengar eller busskort, sa jag osäkert.

- Jag betalar kom! Jag vill lära känna dig mer, och du ser ut att inte ha någonstans att gå.

Hon drog in mig i bussen.

- Jag betalar för båda, sa hon till busschauffören och drog kortet över apparaten.

Vi satte oss. Det var bara vi i bussen.

- Säg, varför är du ensam här ute? Frågade Ai efter en kort tystnad. Jag fortsatte vara tyst. Jag kunde inte berätta för en främling direkt.

- Säg! sa hon och skakade på mig.
Jag kunde inte längre hålla tårarna inne så jag började gråta.

- Men oj sa jag nåt dumt? Fick du ont?
Sa hon oroligt
- Nej det är mina föräldrar.
Jag tog en paus.
- Mina föräldrar tänker skiljas och jag vet inte vart jag ska ta vägen.
- Stackare var inte så ledsen, mina föräldrar lämnade mig när jag var 6 år gammal men det gick över. Nu har jag en annan mamma och pappa och just nu är allt bra, sa hon medan hon kramade om mig.

- Vi ska av här, kom! Sa hon sedan och tog min hand och drog ut mig ur bussen. Vi började gå till huset. Hon sa att det inte låg jättelångt bort.
Efter 4 minuter svängde Ai in på en liten väg till hus dörren. Hon tog upp nycklarna och låste upp.

- Säkert att jag får vara här? Frågade jag för säkerhets skull.

- Varför inte liksom? Jag frågar bara mamma och pappa, dem säger säkert ja, sa hon.
Hon öppnade dörren.

Det var mörkt men man hörde ljud från en tv. När vi tog av oss skorna och hängde jackorna så gick vi in till vardagsrummet , väggarna var vita sofforna var mörk röda och mattan var vit.

- Hej! Mamma, kan inte Emma sova här inatt, hon har ingenstans att gå, snälla! Bad Ai.

- Emma? Precis som ditt namn ju! Sa hennes mamma.

- Mitt namn är Ai, A-i, Ai!
Hon höjde rösten lite och upprepade Ai flera gånger.

- Ja visst hon får sova här, sa hennes mamma senare. Hon orkade kanske inte lyssna på henne mer. Hon gick upp och fixade en madrass i Ais sovrum. Jag tackade henne och sen skulle vi sova. Jag började tänka mer på det som hände. Hon verkar inte gilla namnet Emma. Jag såg en affisch på väggen. Det var 9 tjejer på den och det stod deras namn. En väldigt söt tjej hette Sakurachi Riko. Hon hade rött hår och guldfärgade ögon.

- Ai? Frågade jag för att se om hon sover än.

- Ja?
Hon hade ryggen mot mig.

- Kalla mig Riko! Sa jag.

- Okej, Riko!

_______________________________________________

- FUCK!
Jag vaknar av Ai som svär.

- SKOLAN! Skrek hon.

- Vilken dag är det? Frågade jag sömnigt medan hon sprang upp och tog ut kläder.

- Ja... vilken dag är det? Frågade hon och vi blev tysta.
Jag sträckte mig efter mobilen som satt vid uttaget och drog ut laddaren ur uttaget och mobilen och klickade på hemknappen och läste.

- Ja?
Ai väntade på svar.

- Tisdag, sa jag och skulle precis slänga av täcket när det stod Lördag.
- Jag sa fel det är Lördag
- Är du säker? Frågade hon.
Jag visade henne mobilen.

- Vafan det står ju Fredag, sa hon.

- Va? Sa jag och vände mobilen mot mig. Det stod Måndag.

- Det står Måndag.

Fönstret krossades och Stefan Löfven flög in.

- DET ÄR SÖNDAG! Skrek han och hoppade ut från fönstret.

_______________________________________

Skriver av idaOhide

Tryck på den lilla ⭐️ där så är ni Snölla och kommentera om vad ni tycker om kapitlet

//Ida hide