Detta är vad jag lovade

Kapitel 1

Vem jag är frågar du?

Jag är Emma Johansson och är 14 år. Min mamma, Eva och pappa, Jonas, bråkar ofta. Jag är jätte orolig. Min storasyster, halvsyster Lejla är glad. Hon längtar efter att bo ensam med Jonas igen. Lejlas mamma lämnade henne när hon var 2, nu är hon 16. Hon ska gå ut 9an snart. Jag går bara i 7an.

Jag hör skrik från vardagsrummet. Jag undrar vad våra grannar tycker om att höra detta varje dag. Just nu låter det som att dem bråkar om pengar. Verkar som att mamma vill stanna kvar i Sverige för det är billigare men pappa vill istället till Turkiet.

Jag gick ner ut ur mitt rum och stannade vid dörren av vardagsrummet för att lyssna lite närmare. Det stinker cigg. Bara mamma dricker cigaretter, det händer ofta att hon är för inne i bråket och tänder en cigg inomhus istället för att gå till balkongen. Mitt i allt hörde jag något intressant.

- Vet du vad? Jag orkar inte mer med dig! Jag tänker inte bo med dig en sekund till! Skrek min mamma.

- Inte jag heller! Jag åker härifrån med båda imorgon! Skrek pappa tillbaka.

- Du tar inte mitt ända barn, du kan sticka vart du vill med den där jävla respektlösa ungen som är din dotter men du tar inte min ända Emma!

Där började bråket om vem som ska ha mig.

- Ni vet väl att ingen får mig? Sa jag lågt från samma ställe.

Det blev tyst i hela huset. Jag kunde höra fotsteg åt mitt håll men jag sprang till mitt rum istället. Jag tog nyckeln som låg i en låda och låste in mig själv. Det började banka på dörren men jag brydde mig inte och tog min resväska som låg under sängen och började packa mina kläder och allt viktigt jag vill ha med. Jag tänkte sticka imorgon. Nej jag kan inte vänta. Jag sticker nu. Men jag behöver fortfarande skor. Jag måste vänta lite innan jag går. Dem hade slutat banka så jag låste upp. Jag kunde höra låga röster från mammas och pappas sovrum. Jag kollade lite från nyckelhålet, pappa packade i sin resväska och mamma kollade på medan dem pratade. Jag tog snabbt mina skor och min jacka och sprang in till rummet. Klockan var 22.46 så jag kunde inte ge ursäkten att jag ska ut med min bästa vän Alex, han är en kille och går i samma klass som jag. Jag tog på mig skorna och jackan och gick ut försiktigt med väskan i handen. Lejla är inte hemma eftersom hon sover över hos hennes vän. Annars skulle jag stannat upp hos henne och sagt hejdå. Jag gick ut ur hissen och ut från entrén i den kalla hösten. Vart ska jag sova i detta väder? Jag smsade Alex.

"Är du ensam hemma?" Skrev jag, det tog inte så lång tid för honom att svara.

"Nej pappa är hemma, varför?"

"Jag har ingenstans att ta vägen, lämnade hemmet dem skiljde sig"

"omg är du dum vad som helst kan hända i natten gå tbx hem!" Han var en vän som alltid brydde sig, vilket jag var tacksam över att jag fick. Men jag kan inte ge upp så lätt...

"Snälla fråga din pappa om jag kan stanna en natt snälla"

Jag väntade på svar. Jag vet att hans pappa kommer säga nej, dem tror vi är ihop så dem har aldrig gillat mig.

Efter några minuter svarade han! Äntligen!

"Han sa att vi skulle störa,jag hatar honom" Jag med... men det är inte det vi pratar om, tänkte jag.

"Det gör inget jag löser det!" Skrev jag. Jag visste att han skulle insistera att jag ska komma i smyg men jag kan inte göra så.

Vart ska jag nu?

_____________________________________
Första kapitlet är ute så vad tycker ni??
Kommentera och rösta⭐️⭐️⭐

//hide Ida