Dolda hemligheter

Det underliga samtalet

HEJ! här kommer tredje kapitlet på min bok; Dolda hemligheter.

Trevlig läsning.

                                                                                           ...

Laurens pro:

Det är en sån skön känsla att kunna gå hem utan att tänka på att vakna tidigt nästa morgon för att börja till skolan. Det är bokstavligen kaos i skåp hallen av alla gymnasieelever som vill komma bort från skolan så snabbt som möjligt. Medan jag själv betraktar de en och en tills mina ögon fastnar på en bekant klasskamrat , Cody. Vi har tillsammans historia. Han tillhör det naturvetenskapliga programmet. Det verkar som det är endast jag och han som inte har lust att tränga oss igenom våra klasskamrater.

När det har lugnt ner sig vid skåpet går jag fram till mitt skåp och låser upp, det är alltid bra att ha ett kodlås, istället för ett nyckellås när man är så slarvig som jag är. Jag plockar ner det böcker och läxor som behövs göra inklusive historieläxan. Nu är det bara att vänta på May, då hennes klass som är  Drama och Teater hade en samling och det skull ta ungefär en halvtimme. Jag förstår inte hur hon kunde välja Drama och Teater som utökad kurs.

Jag måste förbi skolans cafeteria för att komma fram till hennes klassrum. Återigen få jag se Cody. Han verkar var helt inne i sin mobil för han märker inte att jag stirrar åt hans håll. Det konstiga är att han är ensam, i vanliga fall är det alltid några killar och tjejer som befinner sig runt omkring honom. Han har tur som får hänga med Alex och hans gäng som beskrivs som skolans hetaste gäng. Alla vill vara vän med dem till och med jag och May försökte en gång att bli vänner med Melissa, Alex ex. Men deras förhållande varade inte så länge och jag och May lyckades aldrig lära känna gänget. Det är bara Cody och Luke från Alex gäng som har historia med mig, annars  befinner de nästa alltid i andra sidan av skolan, då de Cody och Luke läser i det naturvetenskapliga programmet . Medan  Alex och andra kommer från olika klasser. Men jag måste erkänna att gänget är de finaste människor i hela vår gymnasiet och speciellt....

"Lauren, världen anropar" ropar Cody och vinkar med sin ena lediga han.Han måste har märkt mig.

Jag själv finner mig stående inte långt från där han sitter. Gud vad pinsamt.

" Åh, Hej!" Försöker jag få fram tillslut och lyckas röra mig till honom.

"Vad dagdrömde du om"? Frågar han när jag kommer fram till honom och höjer sitt ena ögonbryn.

Jo, jag tänkte på ditt gäng och hur fina ni alla är, speciellt du.Fast det sa jag bara till mig själv.

" Nä det var inget särskilt viktigt utan försökte lista ut när May ska sluta.Men vad gör du här?" frågar jag honom mest för att han inte ska ställa ännu en fråga som jag inte vill svara på. Nu är det hans tur att se nervös ut och det verkar som han inte vet vad han ska säga.

"Äh, Jag väntar på Luke som går i samma Bild och form kursen som May. Gänget ska träffas och reda ut lite saker." Säger han det snabbt och ser ner på mig från tå tills hans ögon träffar mina.

Jag finner det ganska obehagligt, men vill inte vika undan blicken, bara för jag vill inte vara en av de tjejer som vänder bort blicken så fort som de märker att en kille stirrar. Jag gillar det uppmärksamheten som han ger mig just nu. Utan att tänka mig för drar jag fram stolen mittemot honom och sätter mig.

Han är det förste av oss som bryter ögonkontakten för att skaka sitt huvud åt sidan och skratta ett litet skratt. Gud, det skrattet är jätte gulligt måste jag erkänna.Glömd det jag sa att han är fin, han är lika vacker som den finaste ängel med det sötaste skratt.

"va" undrar jag och är helt borta, vad har jag missat?

" Det är bara det att jag tycker det är sjukt modigt av dig  att inte vända bort blicken när du märkt att jag stirrade. För om jag hade stirrat på en annan tjej som jag gjorde på dig hade hon gått bort härifrån" säger han och försöker att undvika ännu en gång att brista ut i skratt. Antagligen finner han detta jätte roligt eller så kommer han ihåg en sådan händelse.

Vi små pratar lite om allt och inget tills May kommer fram till oss. Hon ser underligt på mig när hon märker att jag sitter i samma bord som Cody.Visst har jag och May historia lektion med honom men vi pratar aldrig med honom, eller han med oss.

"Hej" hälsar hon oss både två och sätter sin väska på bordet för att ta på sig sin jacka, det verkar var riktigt blåsigt idag.Innan May är klar kommer Luke och även han ser skeptiskt ut när han ser att vi befinner oss tillsammans med Cody. Även han hälsar och undrar vad Cody väntar på.

"Tänkte vänta på dig så kan vi dra tillsammans" svarar Cody och verkar få bråttom.

"Sorry, bror. Jag har ju sagt att jag måste umgås med min tjej, vi finner ettårsdagen idag" säger Luke och himlar med ögonen.

"Men då kommer du inte vara med i samlingen, Cody berättade att han väntar på dig för att ni har någon slags möte." säger jag till Luke utan att riktig tänka mig för.

"Va, vad är det du snackar om? Vi har inget sånt skit." Svarar han mig och ser ut som frågetecken innan han vänder sig bort till Cody" vad har du hittat på och sagt till henne?" Halv skrattar han.

Nu är det Cody som har svårt att formulera sig.

"Nä det var inget, jag skämtade med henne. Men det var trevligt att få snacka med dig Lauren" Skyndar Cody att säga till mig innan han bokstavligen drar bort Luke från oss.

"Oh, Vad handlade det där hon? Frågar May och även hon märka att Cody betedde sig annorlunda.

" Som du hörde, det var bara ett skämt" säger jag, men själv är jag inte säker. Varför skulle han skämta om något sånt när han verkade fundera över det innan han sa något till mig.

Antingen skämtade han eller så ljög han för mig. Men varför?

                                                                                                           ...

BOOM.Där kom ännu ett kapitel

Hoppas att ni tycket om det. Visst det händer inte mycket men i fortsättningen kommer mycket spännande att hända. Jag vill ha en mjuk start.

Skulle ni kunna ge förslag på karaktärerna?
Som ni såg på bilden tänker jag mig  Johnny Pacar som Cody.

Kram /Loveinyourheart