On my mind [rants]

Kort utdrag - HP inspirerat

Hon drar den gråa vinterjackan tätare runt hennes kropp och trycker ner mössan över öronen. Den lurviga gråa halsduken fladdrar när hon går genom den mörka och svala natten, det hon inte vet är att ett visst folk hade tänkt göra samma sak som henne.

Ett par grenar piskar emot hennes rygg och mage när hon tar sig igenom en liten skogsdunge som leder ut till den blanka sjön där hon alltid - som barn - brukade leka med sina föräldrar.

Nu är hennes föräldrar döda, de dog i en bilolycka för några år sedan, därav lämnades hon hos de enda som var kvar i deras släkt: hennes moster. Hennes moster var inte elak mot henne, hon skulle aldrig beskriva mostern som det ordet. Hon var riktigt snäll och så man vill att en riktig drömmoster ungefär ska vara, förutom att hon inte gav tonåringen tillåtelse till saker hon verkligen skulle vilja göra.

Som att bada i sjön, som att vandra barfota i skogen, som att träffa vissa särskilda människor eller djur. Mostern hade inte svarat på varför när tonåringen frågade, men tonåringen tänkte att allt hade en förklaring och att så småningom kommer hon att få reda på varför.

Hon slog sig ner på en sten nära det blanka mörkblå vattnet, och tittade på den täta skogen runt omkring henne. Hon skulle definitivt inte se, men höra, om någon kom, och det var exakt just varför ett visst folk valde just den platsen. De visste att tonåringen, vid namn Jane, älskade just den platsen och det var en stor fördel för dom.

Jane såg att hennes ena skosnöre hade gått upp och böjde sig genast ner för att knyta det vita snöret då hon hörde en kvist som gick av. Hon trodde först att hon inbillade sig och knöt klart skosnöret, men då hon hörde några rop och ännu en kvist som gick sönder så blev hon helt stel.

Och när hon vände sig om, så stirrade hon in i ett par mörka - nästintill svarta- ögon. Ögonen tillhörde en vit gestalt som inte ägde något hår på hela kroppen, och kroppen pryddes av en svart långärmad tröja med en lång kappa ovanpå tröjan.

Näsan på ansiktet var smal, nästan så att den inte syntes, munnen var just nu krökt i ett flin.

Gestalten klev fram några steg till så att månskenet lös upp hans vita ansikte och kropp. Jane ställde sig skräckslaget upp då hon kunde urskilja ett kort ondskefullt skratt.

"Jane, var inte rädd. Jag kommer inte skada dig" säger gestalten med ett brett flin så att han blottar sina gula ovårdade tänder.

Så fort orden ekat klart genom skogen så kommer fyra andra personer och går upp jämsides med den vita gestalten, var av en av personerna har långt blont hår och flinar nästan lika brett som gestalten med vit hudfärg.

"Vem är ni? Vad är ni?" viskar Jane fram och tar några steg bakåt, men på några sekunder så rusar några andra personer fram och tar ett hårt grepp om henne. Hon andas häftigt och försöker ta sig ur deras grepp, hon förmår sig inte till att skrika. Men förgäves, personerna som håller om henne är mycket starkare än henne.

"Mitt namn är Lord Voldemort, men kalla mig "herre" hädanefter" ropar Lord Voldemort och håller upp händerna i luften. Plötsligt drar han ner händerna från luften och ett skrik hörs bakom Jane.

Hon tycker att jag kan urskilja ordet som hen bakom henne skriker, det låter väldigt likt "Petrificus Totalus", men det konstiga är att känns som att hon hört de där orden förut.

Där är som att rep drar ihop henne armar och ben så att hon inte kan röra sig, sedan med en duns så landar hon på den hårda, kalla marken.

Okej, ni behöver inte påminna mig om att det var ett dåligt utdrag. Detta var en bok jag tänkte skriva men sedan inte fick några idéer till.

Den skulle vara Harry Potter inspirerad så ja, ni förstår ju det säkert redan.

Väldigt slarvig, skrev den på typ vad som känns fem minuter, så detta är absolut inte mitt bästa, så ge inte upp hoppet till att läsa mina andra kommande böcker, de suger inte lika mycket som denna i alla fall. <3 ;)