Love untill we die (på svenska-in swedish)

Love untill we die(en påhittad historia på svenska)

Kärleken hade många former trodde man förr men nu så vet man inte längre. Det är en ny generation och nya trender och kärlek...

Mitt namn är Meire och jag går i en amerikansk skola trots att jag är svensk. Jag får min livs största romans med en kille jag vet är perfekt och han vet hur livet ska vara till en dag då jag får reda på en konstig grej om honom. Jag tänkte berätta mitt livs historia...

Det var en dag bland många men den var unik. Jag skulle börja skolan min mamma grät lyckotårar och jag kramade om henne och sa:

- Mamma , jag ska bara börja högstadiet det är ingen stor grej...

- Jo det är det, för mig iallafall, jag tror att om din pappa- * snyft* var här skulle han hålla med mig.

O jag glömde säga att min pappa hade dött efter en olycka på kärnkraftsverket. Så nu så är det bara jag och min mamma som finns , vår familj har alltid haft otur...

*Tillbaka till verkligheten*___________________________

- Mamma , jag älskar dig och pappa hade varit stolt över hur vi har klarat oss utan honom.

- Ok älskling .. Saknar dig redan :)

Jag packade min ryggsäck och tog allting jag skulle ha med: pennor, sudd och 2 block ett rutigt och ett randigt. Sen cyklade jag till skolan, men ni tänker troligen måste hon cykla långt och svaret på det mina vänner är nej. Hon bor nära skolan så det tar inte så lång tid dit.

 När jag hade kommit fram så hade det ringit  in och det var tomt som i ett spökhus, jag var lugn fört men sen tänkte jag:

(Oh juste jag har ju matte lektion nu)

Jag sprang när jag kom på det så snabbt jag kunde och sen så när jag var framme vid klassrummet hade alla redan hunnit sätta sig, öppna sina böcker och ... tittade på mig som om jag hade kommit fel eller något. Jag märkte en kille som jag hade alldrig sett förut , han var troligen ny här, han hade svart hår, det bästa med honom var att han hade ocean blåa ögon med lite mörkblått i dom. Jag märkte dock inte att lärarn stirrade ilsket på mig.

-När ska du lära dig tidskillnad , Meire , sa läraren argt och ja jag heter meire det är ett namn jag fick när jag var liten av min pappa som tyckte att det passade.

Jag satte mig på en tom plats som tydligen hade den killen som jag såg allra först med dom blåa söta ögonen ni vet. 

-Hej, jag är ny här och jag undrade vad du heter ...

-Jag heter meire om du inte hörde, sa jag till killen, sen la jag märke till att han var mycket gulligare på närmare håll.

Jag hörde att han småskrattade lite för sig själv och sa : 

-Coolt namn , lite ovanligt , jag heter Antony om du undrade.

- Ok , good to know. sa jag till honom( alla här är amerikanska good folks men jag använder svenska för ni som har det som modersmål)

Efter att lektionen var slut så sa han till mig:

- Vi borde ses någon gång, vad sägs som ikväll.

-Gärna... det skulle.. vara mig en ära.(Vad säger jag en ära , va tusan mamma har infekterat mig med konstiga gammeldagsord)

Jag blir konstig när jag är nära killar , faktiskt min mamma har försökt pussla ihop mig med killar i åratal men hon lyssnar aldrig på mig när jag säger att jag inte vill bli ihop med någon jag knappt känner.

Så efter skolan har tagit slut så cyklar jag hem och sen tänkte jag( va kul att han kommer hem till... mej... MEN HAN VET JU INTE ENS MIN ADRESS!!!)  Jag fortsatte cykla hem och när jag var framme såg jag en kille med svart hår och han hade ocean blåa ögon, det är killen från skolan!! Hur visste han min adress sa jag tyst för mig själv. 

-Jag kollade upp var du bodde genom din väska du glömde i skolan som det stod exakt var du bodde. 

(Hur hörde han mig, fan va bra hörsel han måste ha!)

Han tycktes märka att han råkade höra min tysta viskning för han fick stora ögon som fotbollar. 

*harkel* ska vi gå in sa Antony som jag kom ihåg var hans namn.

När vi väl var inne  så lagde Antony min väska på en klädkrok och han tog av min ytter jacka som en gentleman och sedan sin egen. Vi gick upp för trappan som ledde till mitt rum och var vi i mitt rum, det konstiga var att han låste dörren efteråt......

 Vad händer senare kära folk, kommer jag att gilla denna kille eller går det käpprätt åt helvete ( ursäkta mitt språk hörni) ni kommer se i min nästa bok som är en uppföljare till denna:

Del två : Orden jag aldrig kan beskriva