Black » o.m

6

Jag vaknar med ett ryck. Min andning är tung och jag flämtar för att få ner mer luft. Chockat drar jag händerna genom mitt hår och blickar runt i rummet. Det här är mitt rum, och det var bara en mardröm.

Pulsen sänker sig en bit och jag fortsätter blicka runt i rummet för att lugna mig. Jag skriker till när jag ser Ogge ligga på madrassen då jag helt glömt bort det. Hans ögonlock fladdrar snabbt till innan han slår upp ögonen och tittar förvånat på mig.

"Varför skriker du?"
Jag bara stirrar på honom innan ett stön av frustration lämnar min mun. Mina händer placerar jag på min aningen svettiga nacke och försöker lugna mig.

"Mardröm"
Det kommer ut mer sorgset än jag tänkt. Ogge bara nickar.

"Vill du prata om det?"
Jag skakar lugnt på huvudet. Hastigt släcker jag lampan och kryper ner under täcket igen. Spåren efter den där jävla drömmen har etsat sig fast i min hjärna. Som blodiglar gör på hud. Irriterat försöker jag skjuta bort de hemska tankarna, men det är nästintill omöjligt. Jag känner mig liten och rädd, ynklig.

Långsamma tårar börjar dala ner längs mina kinder. Egentligen vet jag inte varför, jag är motsatsen till känslig och gråter verkligen aldrig. Låga snyftningar börjar höras från mig och jag borrar ner huvudet i kudden. Varför ska jag väcka Ogge med mina jävla löjliga tårar? Händer inte.

"Josse?ä
Jag rycker till och hatar mig själv för att jag ska låta som en uppstoppad säl när jag gråter.

"Mhm"
Ynkligt försöker jag att inte snyfta.

"Vad har hänt?"

"Jag vet inte"
Min hesa röst spricker på slutet. Ogges andetag hörs lågt i mina öron. Utan ord kryper han upp i min säng och lägger armarna om mig. Jag stelnar till och gör återigen ett försök till att sluta gråta, men misslyckas och mjuknar. Så jag ligger där, med Ogges armar om mig. Jag trycker ner ansiktet mot hans bröst och gråter sakta. Jag hatar detta, hatar att jag ens ligger såhär med Ogge. Jag menar jag tycker inte ens om killen. Men i tillfället tar jag emot hans öppna armar. Någons öppna armar duger.

*

"Men jag vill inte bli läkare eller vad fan du tror?"
Argt skriker jag upp pappa i ansiktet. Han tittar strängt på mig och höjer sitt pekfinger.

"Du, unga dam, ska lyssna på vad jag säger"
Jag ler falskt och slår näven i det lilla träbordet.

"Om det är så du vill ha det så bor jag hos mamma nu"
Ilsket reser jag mig upp från stolen och stegar ut från det gamla fiket. Jävla idiot. Jag tänker inte vara en läkare bara för att han är det, hans föräldrar var det och säkert deras föräldrar också. Det är bara urlöjligt. Man ska få gå sin väg, inte tvingas till det ens föräldrar vill. Jag suckar högt och kastar iväg min pappersmugg. Min mobil ger ifrån sig ett läte och jag fiskar snabbt upp den.

Från: Ida 14:57
"Mys ikväll hos mig? Jag bjuder på chips :p"

Jag ler svagt. Ida har alltid varit en sådan som använder fula smileys. Hon vet att jag hatar det, så hon gillar att retas kan man säga.

Till: Ida 14:59
"Inget fooo den här gångem? Om inte, så mer än gärna"

Från: Ida 15:02
"Nope, inget fooo. Men omffffg jag fick serri Oscars snap gaaaah"

Till: Ida 15:05
"Har lilla Ida blivit uppmärksammad av en person som har över 300 000 spelningar på spotify? Men åmg va kolt"

"Skämt åsido, kommer om 20"

Från: Ida 15:08
"Ha-ha, skitkul"

"Bäst för dig, puss"

Till: Ida 15:08
"Kyss"

Från: Ida 15:09
"Men blä"

Under tiden vi smsat har jag släpat mig mot bussen. Den skulle kommit för två minuter sedan, och träbänken jag sitter på är inte så jättebekväm. Precis när jag tänker skicka till Ida att jag blir sen kommer bussen runt hörnet. Lättat suckar jag och väntar in den. När jag går på är bussen nästan tom, så jag sätter mig nästan längst bak.

"Ursäkta?"
Jag tittar upp och ser en ung tjej stå där.

"Kan jag sitta här?"
Jag rynkar pannan då bussen är nästintill tom, men hon vill väl bara prata. Sakta nickar jag och hon sätter sig ner. Jag ska precis plugga i mina hörlurar när jag hör hennes röst igen.

"Förlåt om jag är på eller något, men du känner möjligen inte Ogge från The Fooo? Du ser ut som hon med ciggen?"
Jag biter mig i läppen och flackar lite med blicken.

"Jo det är jag, han är min låtsasbrorsa"
Hon nickar och ler igen. Resten av bussresan håller hon tyst men jag ser att hon sneglar på mig då och då.

*

"Men kom igen? Inte den, den är ju fan brutal"
Ida bara skrattar och väljer filmen ändå. Jag himlar med ögonen men grabbar tag i en kudde. Ida sitter fixerat vid teven när texten "baserad på en verklig händelse" kommer. Men hallå eller? Vem tror ens på det?

Jag skriker till när mördaren kommer fram och gömmer mig bakom kudden. Ida skrattar sjukt mycket och slår sig själv med kudden i huvudet. Jag ler trots att jag fruktar vad som kommer dyka upp härnäst på teven. Min bästa vän. Finns det någon bättre?

"Jag ska bara gå på toa"
Ida nickar innan hon lägger över sitt fokus på filmen igen. Jag tassar ut ur hennes rum med mobilen i min hand. Tyst öppnar jag badrumsdörren och betraktar mig själv i spegeln. Mitt hår är uppsatt i en slarvig bulle på huvudet och hårtestar sticker ut här och var. Svaga mörka ringar under ögonen och fräknar pryder dessutom mitt ansikte. Jag suckar och skvätter lite kallt vatten i ansiktet.

Jag ska precis gå ut när min mobil vibererar en kort stund. Med veckad panna tar jag upp den och försöker kisande läsa texten på den ljusa skärmen.

Från: Okänd 23:17
"Jävla hora"