~heartbeat~ pausad

~Vid gungorna~

-hhvor fikk du bor før? frågar Martinus.
-Eee i Göteborg...
-Hava er din deg?
- Marika, svarar jag irriterat.
-Pent navn.
Jag vill knappt svara.
-Hampus vill du gå och fika?
-Jaaaaa! svarar Hampus. Vi går till mamma och packar upp allt fika vi hade med oss och började fika. Jag ser att m&m sneglade efter mig, såååå irriterande! Efter ca en timme vid parken går vi tillbaka så att mamma kunde börja laga mat. Efter några minuter knakar det på dören.
-Kan du öpna dörren Marika? frågar mamma
-Visst! svarar jag och går och öpnar. Utanför står Martinus och jag kollar med menande ögon på honom.
-Du har glemt dette, säger han och sträcker fram mina solglasögon.
-tack. Svarar jag snabbt och håller på att börja stänga dörren.
-Jag kan ikke gå inn?
-Ehhh okej kom in då, säger jag och himlar med ögonen.  Jag släppte in honom och han tog av sig skorna.
-Hej! ropar mamma från köket.
-Är det din nya kompis Marika?
-Nja typ, han heter Martinus,svarar jag.
-Vad roligt! Vill du stanna över och äta? frågar mamma Martinus.
-Ne... Eller liksom jo självklart! svarar jag fastän jag bara vill dö. Vi går in på mitt rum
-Hva et fint seted du har!
-Tack
-Hvorfor flyttet du tik Norge? frågar Martinus.
-I Gbg hade vi bara en liten trång trea men mamma fick ett bra erbjudande här så vi flyttade hit! En lång pinsam tystnad uppstår. Vi sitter typ jätte länge och kollar in i väggen. Ungefär en kvart senare ropar mamma att maten är klar och vi går ut och sätter oss.  Under tiden vi äter ställer mamma massa dumma frågor till Martinus. Efter maten börjar vi gå mot mot mitt rum men Martinus avbryter tystnaden
-Jeg bør nok gå pe.
-Okej hejdå, säjer jag. Han sätter på sig skorna och går ut genom dörren. Han är inte så dum är det enda jag tänker.
-Farvel! säger han.
-Hejdå