Afraid Of Love (TheFooo FanFic)

kap.3

-vi måste kila iväg nu. Sa Oscar till Felix och han nickade.

-Vi ses. sa jag och vinkade hejdå och dem gick iväg. Felicia kollade på mig.

-Du och Felix skulle faktiskt varit drt perfekta paret! sa hon och flinade och jag skrattade.

-Du och Oscar då? rena perfektionen, hallå vakna upp Felicia, ni båda gillar varandra! sa jag och puttade lätt på henne. Hon rodnade och bet sig i läppen.

-Menar du det? frågade hon och jag nickade.

-Ofcourse! sa jag dödsallvarligt och log.

Isa kollade på oss och såg rätt så ledsen ut.

-Vad har hänt Isa? frågade jag och la min arm om henne.

-Nej inget, jag vill inte prata om det just nu iallafall... sa hon och jag nickade svagt.

-Ska vi dra till donken? klockan är middagstid! sa Felicia och Isa skrattade, som tur va. Jag log svagt.

-Absolut! sa jag och Felicia drog oss dit nästan.

-Så vad ska ni ta? frågade jag.

-jag ska ha en QP cheese meny. sa Felicia och jag nickade svagt och kollade på Isa.

-Jag tar bara en kycklingsallad typ. Sa Isa och jag nickade.

-Kan jag hjälpa nästa? hörde jag en röst säga och jag vände mig om och log mot hon som stod i kassan.

-Eehm ja, ett original mål. sa jag och log.

-Ja, va det bra så? frågade hon och jag nickade.

-då blir det 65 kronor tack. la hon till. jag betalade och tog min mat och satte mig vid ett bord medan jag väntade på Felicia och Isa. Efter ca. 5 minuter satt båda framför mig.

-Isa kan du berätta nu? frågade jag försiktigt och hon nickade svagt.

-Ni två kommer så sjukt bra överens så det känns att jag kommer bli bortglömd, precis som jag är för Omar... helt bortglömd. Hon kollade på oss med tårar i ögonen.

-Isa snälla, vi skulle aldrig glömma bort dig, du är en del av oss! sa jag och Felicia nickade.

-Men seriöst klart att Omar kommer ihåg dig! förra gången ni träffades va den sötaste stunden ever. Där måste varit någon som hindrade honom att erkänna det. Sa Felicia.

-Han, han dissade mig bara. Han sa inte ens något till mig, han va för upptagen med dem andra. Svarade hon och jag suckade.

-Han gör det jobbigt för sig själv, vi måste träffa killarna någon gång igen i veckan, fråga honom då, allt fixar sig. sa jag och hon nickade. Vi alla hade ätit upp och vi gikc ut från donken.

-Vad ska vi hitta på nu? stalka killarna igen? Sa jag och skrattade.

-vadå va det ens roligt? hörde jag en röst säga. jag kollade på Felicia som gapskrattade och jag kollade bak och där stod killarna. Klart att jag inte märkt dem när jag kollade ner i marken när jag gick. Jag rodnade och bet mig löst i läppen.

-Just nu är det ni som stalkar oss! sa Isa och jag kollade ner, gud vad pinsamt det va. Felix la en arm runt mig och jag kände att allas blickar va vända mot mig. Jag kollade upp och log svagt.

-Förlåt, det va inte meningen att jag skulle göra det pinsamt för dig. Sa han och jag skrattade tyst.

-Det är lugnt. sa jag och alla skrattade.

-Du Isa förlåt. hörde jag Omar säga och där brast det för mig.

-Isa det sa vi ju vi är inte dumma i huvudet, herregud klart att Omar kommer ihåg dig!!! skrek jag och hon kollade med mördarblick på mig.

-oops... mumlade jag och Omar log.

-Always listen to your friends babe! sa han.

- ISA -

OH MY GOD Omar kallade mig babe... jag höll på att dö vid det här tillfället men jag försökte dölja det.

-mår du bra? frågade Felicia och jag nickade svagt.

-mer än bra. sa jag och log stort.

-Men vart ska ni killar då? frågade Linn och dem ryckte på axlarna.

-Vi kan gå en runda ? frågade dem och vi nickade.

-Absolut! sa jag och Omar tog försiktigt min hand. Hände detta verkligen? jag tog ett djupt andetag och njöt av stunden så länge den varade.

- FELICIA-

Jag kollade på Oscar och han log.

-ska vi gå? frågade han och jag nickade.

-absolut. sa jag och vi började gå.

-oh juste Ogge, jag har något till dig! Sa Linn och log stort.

-vadå? frågade han nyfiket och man såg att Felix va avundsjuk.

-Jag har inte med mig det just nu  faktiskt, haha men du kan få det sen! svarade hon och han nickade. Allt var så sjukt mysigt, vi gick allihop i parken, som va grön och underbart vacker. Jag kände någon snudda vid min hand. Jag trodde jag förlorat Oscar sen han bad mig om en puss och jag vände huvudet precis innan han nuddade mina läppar så han pussade kinden istället. Jag trodde han va förlorad för alltid efter det. Varför jag gjorde det? för att jag va osäker på vad som hände just då, Oscar filmade, där stog andra Foooers, och jag va som sagt osäker i mig själv. Jag kände verkligen hur pulsen steg och fyrverkerier kom fram. Jag kände hur han flätade ihop våra fingrar. Va detta en början på något nytt? med finaste Oscar Enestad? "min" Enis? jag mötte hans blick och han log.

-Och det tillfället har Oscar väntat på länge! Sa Felix och Omar visslade.

-Schh, ni förstör allt nu ju!!!! sa Oscar och skrattade. Jag log och lutade mig mot hans axel.

-jag trodde jag förlorat dig, jag har trott det ända sen jag vek bort mitt huvud. Förlåt, men jag fick panik, haha. Sa jag och bet mig i läppen.

-Det är lugnt Felicia, förlåt för att det tagit tid men jag väntade på det rätta tillfället som sagt. Sa han. Vi stannade upp och jag nickade svagt. Tiden stannade och för en liten stund handlade allt bara om mig och Oscar, i vår egna lilla värd.

Jag hörde hur dem andra började prata och vissla och innan jag visste ordet av så......

~~~~~~~~

FORTSÄTTNING FÖLJER!

Tack så jättemycket till er som läser, förlåt för att jag inte uppdaterat, jag ska bli MYCKET bättre på det!

Ses! xx