Afraid Of Love (TheFooo FanFic)

kap.4

- Fortfarande Felicia -

Innan jag visste ordet av så….

snubblade jag över en sten och drog Oscar med mig, och såklart så skulle han hamna över mig. Jag kände hur mitt ansikte blev varmt, det va säkert illrött också. Jag suckade och tog ett djupt andetag samtidigt som jag blundade. De andra skrattade så mycket att de knappt fick luft medan Oscar bara kollade mig rakt in i ögonen med lust, och det gjorde hela situationen ännu mer awkward. Jag ville inte fastna i hans blick så jag lutade mig uppåt och kysste honom mjukt och han besvarade, som tur va. Det va rätt ironiskt faktiskt. Där låg vi på en grusväg mitt i parken och kysstes medan de andra runt om stod och garvade så mycket att dem nästan grinade också. Jag avslutade kyssen och ställde mig upp men Oscars blick va fortfarande fast på mig.

Jag harklade mig och log svagt mot honom.

- Hej Oscar, jag heter Felicia och är också människa med känslor. Just nu så känner jag mig väldigt uttittad. Sa jag och ångrade mig lika snabbt som jag sagt det. Han skrattade och vände blicken ifrån mig.

- Tackar. Sa jag och skrattade tyst. De andra hade fått tillbaka andningen nu och vi började gå igen. Tillslut hade vi gått igenom hela parken, i pinsam tystnad medan tankarna säkert flög runt på alla.

- LINN –

Ända sen vi kom hit har allt varit så awkward med killarna så det finns inte. När vi gick ut ur parken så gick vi mot skrapan för att ta en fika, förhoppningsvis i lugn och ro. Det va fortfarande pinsam tystnad och alla hade poker face, eller ja, man kan ju kalla det för stone face också.

- Tänk att för cirka 5 timmar sen hade jag inte träffat er och va så nervös att jag kunde spy när som helst… sa jag och bet mig i läppen.

-Jadu, tänk att du är typ fortfarande en helt okänd foooer för mig…. Sa Ogge och jag skrattade.

-Mig med! Sa Omar.

-Mig med. Höll Oscar med och Felix bara skrattade.

-Tjaa… jag känner ju inte dig men ändå så gör jag det, din blogg äger ju och det är som en hemlig dagbok, man kan inte sluta läsa den och där står ALLT om dig! Ärligt talat, du hade kanske till och med behövt tona ner det lite... sa han och skrattade.

Jag skrattade faktiskt med honom, och höll med honom samtidigt för ärligt talat… jag skrev ALLT på bloggen, om min crush, vad jag ätit, när det är min vecka, vart jag ska åka med mera, men ett tag va jag så beroende att jag inte ens kunde släppa taget om datorn, jag gick överallt med den. Just då va den min bästa vän.

-ja jo men jag skriver av mig där.. det får mig att må bra. Sa jag och tog en chansning och pussade hans kind.

-OMG jag har aldrig sett Felix rodna föruuut!!! Sa Ogge jättetöntigt, precis som en riktig fangirl typ… haha tänk att vi lät sådär, rätt roligt faktiskt om jag får säga det själv alltså…

klockan va rätt mycket och det kändes som att vi känt killarna i dagar medan vi, eller aa.. jag egentligen träffade dem för 5 timmar sedan.. det va rätt sjukt ändå! Felicias mobil ringde och hon svarade, ”aa hej mamma..” sa hon för att signalera att vi antagligen va tvungna att dra oss hemåt. Suck suck suck… inte nu när vi hade så roligt. Jag hörde henne säga ”hejdå” och typ allas blickar vändes mot henne. ”just hold on we’re going home…” sjöng hon och flinade. Haha, gulliga Felicia.. hennes blåa ögon gnistrade nu vid skymningen, lika så Oscars.. asså åå gud, dom är så söta… liksom tänk deras barn.. stora vackra kristallblå ögon, typ brunt hår och världens sötaste ansiktsform… och ett leende som dödat samtidigt med en glädje som ingen skulle kunna motstå… det finns bara 1 ord för hur deras barn skulle kunnat se ut.. HELT ’Irresistible’ typ, oemotståndlig… här gick jag i mina tankar om hur deras barn skulle se ut om dem skulle få barn… varför tänkte jag ens på det? Ingen aning. Jag kom ur mitt dagdrömmande och märkte inte att alla stod och kramades medan Felix och jag bara stod där som 2 puckon, han hade också varit i sina egna tankar… det såg man tydligt!

Jag kollade på honom och log för mig själv, här stod jag hand i hand med Felix Sandman, dessutom utan att fangirla.. det va lite av ett mirakel faktiskt.

-Hallå, Linn!? Sa han och jag nickade svagt.

-I want a hugsiiiiie! Ropade han och jag ställde mig på tå och kramade om honom mjukt. Jag kände hur han log och det fick mig att le.

-Hörru jag vill också ha en sån där mysig kram! Sa Oscar och jag skrattade. Jag släppte Felix och gick till Oscar.

-men du är ju bara upptagen med Felicia! Klagade jag och han skrattade.

-Kom här då Queen L! Sa han och drog in mig i en kram, som nästan slog Felix kramar… men inte riktitgt. Åå jag förstod verkligen Felicia, Oscar är verkligen hur söt som helst! Efter ett tag släppte vi varandra och jag gick vidare till Ogge, och sen Omar.

-Synd att vi inte kan hänga med och fika guys… sa Isa och dom log.

-Lugnt, vi ska ändå dra oss hem… sa de och vi flinade.

-Okej, vi ses någon gång…. Sa jag osäkert och kände tårarna bränna… det kunde ju faktiskt vara första och sista gången! Man ska inte ta allt för givet you know…

-FELIX-

Jag kollade på Linn och såg hennes ögon vattnas, hon va på väg att börja gråta… gullet då. Hon fick nästan mig att gråta också!

-Linn jag lovar att vi ses igen, det ska jag verkligen se till.. började jag och strök henne över ryggen. Hon nickade och vi kramades en sista gång, innan jag såg henne gå sin väg… det va något speciellt med henne som jag gillade…