Flytta till Norge M.M (Pausad)

Kapitel 13

*Alice perspektiv*

Det slutade inte pipa och flera sköterskor kom in i rummet. Dem stängde av pipet och började göra massa saker. Min mage gör så ont. Vad är det ens som händer med mig? Sköterskorna håller på ett tag och jag håller Marcus hand hela tiden innan jag blir utrullad ur rummet. Marcus fick förmodligen inte följa med eftersom han släppte min hand. Mina kinder blev blöta av alla tårar som kom.

*Marcus perspektiv*
Jag håller Alice hand hela tiden när hon blir undersökt men plötsligt blev hon utrullad ut rummet och jag fick släppa taget. Jag undrar verkligen vad som händer med henne.

Jag sitter och väntar utanför rummet hon blir undersökt i. Efter ett tag kom en sköterska ut.
- Det är väll du som är Marcus? Frågade den vänliga sköterskan.
- Ja det är jag, svarade jag henne.
- Alice fick kramp i magen som i går och vi tror det beror på stress eller liknande så vi håller kvar er till imorgon bara, sa hon väldigt lugnt.
- Okej, får jag gå in till henne? Frågade jag sköterskan och hon nickade till svar.

Jag gick in genom dörren och ser Alice sitt i skjuthus sängen gråtandes. Hon tårar bort sina tårar med den gula filten vilket var meningslöst för det kom alltid nya. Jag satte mig på kanten av sången och tog hennes hand. Jag förstår att hon tycker det är jobbigt.
A- Kan du ringa mamma och säga att hon kommer hit?
Mac- Absolut.
Jag tog upp mobilen och letade upp Anns nummer. När jag hittat numret ringde jag. Det gick några signaler innan Ann svarade.
(Ann=A Marcus=M)
A: Hej Marcus!
M: Hej Ann, jag skulle bara säga att Alice har också blivit inlagd på sjukhuset och hon vill jätte gärna att du kommer hit.
A: Nä men gud, jag kommer så fort jag kan hejdå.
Ann var snabb med att lägga på så jag stängde av mobilen och la ner den i fickan. Jag la mig ner bredvid Alice i sängen och kramade om henne. Jag pillade lite i hennes hår innan jag känner att typ halva min kropp är utanför sängen. Den är väldigt liten så två människor brukar oftast inte vara i den. Plötslig vänder Alice håll och jag ramlar ner på det kalla golvet. Jag tog i mot med händerna så min vänstra handled börjar värka. Jag hör upp i från sängen att Alice skrattar. Jag reser mig upp och borstar bort smutsen från mina händer.
- Förlåt, sa Alice medans hon försökte att inte skratta. Jag bara kollade på henne och satte mig på stolen istället. Efter kanske 20 minuter kom Ann in genom dörren.
- MAMMA, skrek Alice så nästan hela korridoren skulle kunna höra.
- Alice hur mår du? Frågar Ann.
- Bra.
Ann går fram och kramar Alice.

*Alice perspektiv*
Mamma hade äntligen kommit och det var så himla skönt. Jag fick en lång kram av henne. Just nu vill jag verkligen hem.

*
Vi gick in till Martinus rum och han hade fått bort en del av slangarna vilket betydde att han mår bättre. Han har bara två slangar kvar. En sköterska kom in i rummet och gav oss mat. Det blev köttbullar med potatismos. Faktiskt rätt gott. Jag hoppas bara att min mage inte krampar sig.

Marcus, mamma och Kjell Erik skulle åka och handla lite så jag och Martinus fick vara själva.
Tinus- Jag orkar inte vara så här sjuk.
A- Tro mig inte jag heller.
Tinus- Du är ju inte sjuk på det sättet.
A- Jag vet men vi klarar det tillsammans.
Jag gick fram till Martinus säng och gav han en kram.
Han viskade en sak i mitt öra, det hördes som om han sa:
"Jag orkar inte....."
---------
Haha ni får reda på hela meningen i kapitel 14.. Sorry för kort kapitel men ville verklige få ut det. Imorgon kommer ett eller två kapitel och då händer det lite saker.
Tack för 400+ läsare.
Ni är bäst<333

Vad tror ni händer med Martinus?!
KOMMENTERA<3