//Marcus// k
Alla som vill har gjort castings och alla som vill har blivit tekniker filmare och allt sånt. Vi ska få reda på rollerna om en timme. Just nu sitter vi i uppehålls rummet. Jag sitter i soffan med några killar och ser Agnes en bit bort med tjejer omkring sig. Plötsligt hör jag hur någon gör ett misslyckat elefant ljud och ser Agnes göra en elefant snabel och Tjejerna skrattar.
Jag tycker det är rätt coolt Agnes var skit blyg för ett år sedan nu är hon framför tjugo tjejer och beter sig som om hon vart hela tiden. Plötsligt kommer en ledare ut och plingar i en klocka. -Snart får ni reda på rollerna så ni kan gå till salen säger hon och går ut. Alla rör sig mot salen förutom Agnes hon verkar leta efter något. Alla har gått ut. Jag börjar gå fram mot henne.
-har du tappat något? Frågar jag
-Ja mitt örhänge säger hon där hon sitter på huk
-Behöver du hjälp?
-Nein, jag hitta det hon reser sig och ler mot mig.
-men tack ändå säger hon och går jag följer efter henne. Tydligen var det hennes tur och bara trettio sekunder senare typ så springer hon ut och skriker JA! Jag hörde hur hon sa till några tjejer att hon ska spela den kvinnliga huvudrollen Elvira.
-Marcus
-Marcus hörna någon säga Martinus putta mig lätt och jag gick in
-Ja Marcus Det var inget lätt beslut. Du inser att Den film kommer gå över hela norden. Jag nickar lite för ivrigt kanske.
-och då behövs någon med talang uthållighet och tid.
Jag nickar igen
-och det är så att vi väljer mellan dig och Niklas om vem som får spela Sam.
Vänta va! Hörde jag rätt!?! Sam manliga huvudrollen.
-S-s-sam! Stammar jag fram jag trodde hon skull säga stam först
-Ja sam
Hon tittar i sina papper.
- Grattis Sam säger hon bara sen springer jag ut skrikandes och när jag kommer ut hoppar jag högt i luften. Massa killar kommer fram till mig och håller på. Jag ser Agnes Snegla på mig och då inser jag...Elvira och Sam ska vara värsta fiender. ...........
Hope you like it!
YOU ARE READING
Tjejen och Killen
FanfictionDet var ett år sedan vi gjorde Slut glömde varandra åh sluta prata med varandra, nu är det samma läger samma sovrum och samma land det kan inte vara en slump. och det kan inte vara en slump att jag fortfarande hör rösten som tog sin kalla hand på...
