Ett rent helvete till ett rent paradis

Prolog

Med skrik efter skrik och gråt efter gråt vägrar han sluta. Han har nog hållit på i en timme nu och spåren efter skärpet blir rödare och rödare. Naken ligger jag fastspänd i min säng och får slag mot magen och brösten. Andfått står han där upphetsad utan en gnutta ånger för det han utsatt sin dotter för.

"Jag kommer tillbaka snart."

Han försvinner ut från mitt rum och kommer tillbaka efter några få minuter naken (!!!). Han sätter sig gränsle över mig och efter några få ögonblick så är han inne i mig och njuter till fullo medans jag själv försöker hålla igen mina egna tårar. Han masserar mina bröst och verkar tro att jag tycker om detta. Helt tvärt om!
När han kommit drar han sig ut och ler belåtet och knäpper loss mig. Snabbt kryper jag ihop till fosterställning och börjar att gråta. Han kysser mig på huvudet och visar mig sitt stånd. Han tar ett stadigt grepp om mitt hår och öppnar upp min mun nog för att hans lem ska ta sig in och ofrivilligt börjar jag suga och han stönar högt och kommer ännu en gång. Efter alla gånger jag behövt göra detta så har jag lärt mig att spotta ut inte är ett alternativ och att hela satsen ska sväljas.

Efter att hållit på ett tag med mig så får jag faktiskt gå ut. Snabbt tar jag på mig mina over-size kläder och mina steg styr mig mot skogen en bit bort. Jag sätter mig ner och lutar huvudet mot ett träd. Efter ett tag snyftande knäcks en gren och min första tanke är att han har följt efter mig men nej. Så var inte fallet. Framför mig står just nu en kille i min ålder, kanske lite äldre. Jag ser på honom med ett aktat öga och han granskar mig noga innan han säger.

"Vad har hänt dig?"

Snabbt märker jag att ringningen runt halsen åkt ner och mina märken efter ett stryptag jag fick igår bottat sig. Han sätter sig på huk och tittar oroligt på mig han sätter handen på mitt knä och granskar min ännu en gång och hela jag pirrar och där hans hand ligger sprakar det.

Rädd, naturligt vis. Killen tittar förvånat på mig och ler. Blir han glad över vite sprak eller?

"Kom med mig."
"Varför skulle jag vilja de?"
"Jag vill ge dig ett bättre liv."

Följa med en främling hem? Är de ett klokt val? Nä skulle inte tro de. Men å andra sidan så finns ju inte pappa där då varför inte. Så jag tar hans hand och reser mig upp. Vi går och jag kan fortfarande känna av sprakandet i handen.

Han bor i en stor villa, mitt i skogen. En massa människor kryllar omkring och små hus finns lite här och där. Han berättar lite om sig själv och människorna omkring oss. Vi fortsätter in i den stora villan och han visar mig ännu en gång omkring.