Om ändå tiden kunde vänta på mig

Jag kan inte ta farväl

Jag vadar i minnen, spillror av vår kärlek
vår kärlek finns inte i presens
jag är ensam nu.
jag går i lövprassel själv
jag dricker te med skuggan av det frånvarande mittemot mig på andra sidan köksbordet hemma i min lägenhet
jag kan inte ta farväl