Om ändå tiden kunde vänta på mig

Min resa

De sa att idag
var sista gången.

Först var jag rädd för att gå dit
  rädd och instängd i mig själv
  en 12-åring som slöt sig runt sina största rädslor
  en 12-åring som var svår att nå fram till

Sedan lärde jag mig handskas med det
Jag var en lydig flicka
som följde instruktioner
men innerst inne
där skrek jag på hjälp
för någonting hade gått sönder inuti mig

Så tog jag en paus.
Ett tag.
Månader
...

Sedan kom Hon
och plötsligt blev det kul
spännande,
och lärorikt
Jag kände mig stolt
Det var jobbigt att vara jag.

Men allt blev så mycket bättre.

Så slutade Hon
och en annan kom in
Jag träffade henne bara några gånger
Jag ljög
och jag skäms.
Men jag talade också sanning
och klädde mina känslor i ord.

Idag var sista gången.
  Vad konstigt det känns
  Jag kommer att sakna.

Hejdå.

Och tack.