Du får mitt hjärta att slå ❤️

Då får mitt hjärta att slå ❤️

Kapitel 6

Lovisa perspektiv

Vad ska jag göra?! Jag är rädd att gå till skolan.

- Oscar..... sa jag tyst.

- Aa sa han och kollade på mig med ett leende på läpparna.

- Titta! sa jag och gav honom mobilen.

Hans leende ändrades snabbt till en sur min istället.

- Han ska fa låta dig vara! sa han argt.

Jag tog min mobil och sms:ade Jonna.

Jag skrev ''Han är på mig igen!''.

Min rädsla går inte att förklara.

Varför kan han inte låta bli andras liv?!

- Du fixar inte det här själv! sa Oscar strängt. Jag nickade till svar. Han gav mig en puss på kinden och ställde sig upp och gick in i köket. Han pratade med någon. Jag vill smyg lyssna men det är taskigt.

Oscar kom tillbaka in i vardagsrummet.

- Vi har en plan! sa Han och log.

Han berättade att vi skulle lura Linus till svampen och ha polis i närheten som kan fånga honom.

- Han är ganska smart! sa jag tveksamt.

- Verkar inte så! sa han.

- Du känner inte honom! sa jag argt.

Han tittade på mig.

- Det kommer gå bra! sa Oscar.

Jag kände att nått skulle gå fel.

Men man måste testa.

Vi ringde killarna och berättade om planen och sen ringde Oscar sin pappas kompis som var polis.

- Allt är fixat, nu ska du ringa Linus och lura dit honom sa Oscar.

- Vart ska allt vara? frågade jag.

- Svampen! sa Oscar och tog min mobil och gav till mig.

Jag ringde Linus.

- Hey, Babe! sa Linus.

- Möt mig vid svampen, vi ska prata! sa jag.

- Okej, jag är beredd att få dig! sa han och la på.

Oscar hade lyssnat på samtalet och såg riktigt arg ut.

- Vi sticker nu! sa jag och kysste honom.

Vi stack till svampen där poliserna gömde sig och killarna. Oscar väntade bakom ett hörn. Linus var inte där när jag kom. Sen såg jag att han kom. Han ställde sig nära mig, så att jag kunde känna han andas mot mitt ansikte.

- Är du redo? sa han.

Jag fattade ingenting.

- Va? sa jag och backade.

- Jag gör det inte en gång bara! sa han och tog på min rumpa och han fick ett bra grepp runt mig.

- HJÄÄÄÄÄLP!!! skrek jag. Poliserna kom springande och killarna kom fram.

Linus började springa. Han var snabb men poliserna var snabbare. Dem fick tag på honom och satt honom i en polisbil. En poliskvinna kom fram till mig.

- Vad har han gjort mot dig förut? frågade hon och tog fram ett block.

- Våldtagit mig 2 gånger och han har gjort samma sak mot min kompis sa jag och tittade på vad hon skrev.

- Vad vet du om honom? frågade hon.

Jag berättade allt sen allting började.

Efter vi åkt hem och allt var över var jag fortfarande rädd. Vi satt hemma hos Oscar, i soffan. Jag tänkte på allt han gjort mot mig och Jonna och blev ännu mer rädd.

- Nu slipper du honom! sa Felix och såg min rädda blick.

Jag mumlade till svar. Något kommer gå fel! Jag bara vet det!

Killarna började spela FIFA. Jag smög närmare Oscar.

- Jag går upp på ditt rum och vilar! viskade jag i hans öra och gick upp.

Jag gick in i Oscars rum. Jag gick fram till en hylla med gamla foton på honom. Herregud, vad söt han var.

Jag satte mig i hans säng och tittade runt i hans rum. Helt plötsligt såg jag svarta fläckar och sen vart allt svart.

Omars perspektiv

Jag går upp och kollar vart Lovisa är. Jag går in i Oscars rum och ser henne ligga medvetslös på hans säng. Jag springer fram och försöker väcka henne. Hon han låg puls.

- OSCAR!! ropar jag.

Jag ser en lapp ligga på hennes mage. Jag tar upp den och läser '' Jag är inte borta för alltid/L'' jag ryste till.

Oscar kom in.

- Omar vad är det? Frågade han och sen såg han Lovisa medvetslös.

- Hon har låg puls och det här låg på hennes mage! sa jag och gav honom lappen.

Han satte bredvid henne och kysste henne mjukt och hon vaknade till.

- Vad hände? frågade hon och la handen på pannan.

- Jag kom upp för att kolla hur du mådde och då ligger du medvetslös på sängen! sa jag.

Hon tittar förvånat på mig.

- Denna låg på din mage! sa jag och gav henne lappen, hon satte sig upp och läste.

- Jag visste det! sa hon.

Jag och Oscar tittade på henne förvånat.

- Jag visste att något skulle gå fel! sa hon och tittade allvarligt på oss.

- Hur? frågade jag.

- Det är alltid så med Linus sa hon.

Jag och Oscar tittade på varandra med rädda blickar. Vi gick ner till Ogge och Felix, med Lovisa efter oss. Jag kastar mig på soffan och ger Felix lappen.

Ogge läser samtidigt som Felix och deras ansikten blir bleka.

Dem tittar på oss och ser lite rädda ut.

- Skit i det nu sa Lovisa lugnt.

Vi stirrade på henne.

- Vi hade kul innan ni såg lappen! Kan vi bara strunta i den nu? sa hon.

Vi nickade men jag tänkte på vad som kunde hända, vad skulle han göra med Lovisa.

Dem andra började spela FIFA igen men jag satte mig lutat mot soffan och bara tänkte på vad som hänt. Det är för rörigt. Lovisa sätter sig nära mig.

- Vad är det? frågar hon.

- Jag bara tänker på allt som hänt sa jag.

- Tänk inte på det, tänk på något annat sa hon och lutade sig mot min axel.

Jag tänkte på annat, massor med annat.

Lovisas perspektiv

Omar ska inte vara orolig, eller någon av killarna. Dem måste kunna ha ett liv utan att behöva oroa sig.

Bilden Alice skickade på Omar och henne var fin, dem såg ut att vara kära. Dem skulle nog passa. Alice flyttade till Göteborg nyss, så hon har större chans på honom där. Jag vet att Alice gillar Omar mycket, men på ett speciellt sätt.