Du får mitt hjärta att slå ❤️

Kapitel 21

Vi satt och prata ett tag, om allt möjligt mellan himmel och jord.
- Så de blir ingen bal för dig.. sa Michan sorgset o kolla ner i bordet.
- Förmodligen inte.... sa jag tyst.
- Du ska gå me mig! sa Felix snabbt o bestämt.

Min reaktion var inte så bra kanske, jag hann inte tänka efter innan jag skrek nej. Felix såg väldigt chockad ut, han tog min hand och frågade "men snälla Lovisa". Jag drog ur min hand långsamt  och tittade ner, de ända jag tänkte på var Oscar, jag ville bara att han skulle sitta här och hålla om mig. Ingen förstår hur mycket han betyder för mig, de ända jag vill göra just nu är att vara med Oscar. 

-Vill inte Felix.. sa jag tyst. Michan gick iväg och ringde någon, Felix tog ett löst tag med sin tumme under min haka och drog upp mitt ansikte mot hans. Han pressar snabbt sina läppar mot mina, min hjärna och min kropp reagerar inte på länge. Efter en stund märker jag att vi hånglar, ångesten i magen gör sjukt ont och känns som den sparkar och slår för att jag ska sluta. Känner mig hemsk och vill bara dra mig ur men ändå njuter jag. 

Tillslut känner jag hur det vibrer i fickan, jag tar upp mobilen och svarar. 

- Lovisa du måste komma hem nu, vi måste snacka. Säger mamma med en sträng och ledsen röst, jag lägger på och reser mig upp. Jag springer ut och direkt till bussen, jag går in i bussen och satte mig nästan längst fram. Bussen hinner bara åka fyra busshållplatser och sen ser jag att Oscar går på med nån tjej och en kille jag aldrig sett förut, jag drar snabbt på mig luvan och sänker musiken för att kunna höra vad dem säger. Tittar snabbt bara runt och märker att de finns bara platser runt om mig, jag tittade utått och försökte gömma mitt ansikte. Sedan märker jag att dem sätter sig vid mig, Oscar sätter sig framför mig och tjejen bredvid han. Killen satte sig bredvid mig och detta kändes inte bra, sneglade på Oscar lite och märkte att tjejen flytta sig närmare Oscar. Jag började bli irriterad, min mobil ringer och jag blir röd som en tomat. Det står mamma på displayen och jag svarar, dock var jag så dum att jag inte tänkte på att Oscar kan känna igen min röst. 

- Vad äre mamma? frågar jag sur. Hon babblar på och sen lägger jag på, bara tre hållplatser kvar. Killen bredvid mig gick av på nästa så de bara var vi tre kvar. Kände hur Oscar började peta med sina fötter på mina men tjejen såg det och tog hans hand. Jag drog av mig luvan och tittade på Oscar, han kollar mig djupt i ögonen och jag kunde inte hålla mig. Tårarna började rinna och då stannade bussen och tjejen drog me Oscar ur bussen, jag börjar stor  böla och alla kollar på mig. Jag sjunker ihop i sättet i mina egna tårar, hur kan jag vara så hemsk. Jag kan inte motstå honom, det går bara inte.

När jag kommer hem är det första jag ser en polisbil utanför och jag springer in, när jag kommer in så står en polis med mamma där i handbojor och Viggo helt skräckslagen. En av poliserna går mot mig men jag hinner springa förbi och kasta mig i soffan bredvid Viggo. Kramar om han, polisen drar upp mig och förklarar att mamma tagit droger här om dagen tydligen. Jag blev helt chockad, jag kunde inte ta in det i min lilla hjärna.