Determination? [[Underfell Story]] (swedish)

1

[[Sans perspektiv]]

Hela min kropp slängdes upp, hela den exploderade av smärta medan magen vändes ut och in så allt innehåll nu var på mitt fuktiga golv. Jag tittade förbi de mörkröda väggarna där tapeten börjat blotta mörkbruna väggar och ut genom fönstret som var källan till allt mörker i detta rum.

Vad drömde jag om egentligen? Det måste ha varit något dåligt iallafall, för hela jag skakade. Jag slängde en blick på min musätna klocka för att se att den var 3 på morgonen. Somnade inte jag bara för någon minut sen? Det gör nog ingen skillnad, jag kommer vara för trött för att slåss tillbaka mot de som prissätter min skalle ändå. Jag är ju trotts allt känd som "Papyrus bror Sans". Jag satte på mig hundhalsbandet som min broder, som jag måste kalla för chef av någon anledning, tvingat mig att ha på mig. Jag lyste upp mitt högra öga i en mörkröd färg som om det vore en andra natur för mig. Jag hade sedan länge varit blind i mitt vänstra, så jag kunde dessvärre inte glöda i det - hur mycket Papyrus än har försökt.

Jag kastade på min varma, hemligt fluffiga inuti, läderjacka och släpade mig genom den långa hallen, ner för trappan och höger genom vardagsrummet som då var uppslukad av morgonens mörker och in i det färgstarka orangea köket för att börja göra frukost till Papyrus, jag kände inte för att äta efter det om nyss hände.

Mitt under matlagningen så måste jag ha drömt mig bort för när Papyrus kom så lyste inte längre mitt öga.

"Sans, ditt öga." Sa han kallt, medan jag förstod mitt misstag och snabbt lyste upp det igen.

"Förlåt chefen, ska inte hända igen!" Sa jag snabbt för att undvika hand hårda nävar till straff.

Han mumlade något knappt hörbart innan han satte sig ner vid bordet. Snabbt därefter kom jag med hans ägg och bacon upplagd fint på en tallrik och ett glas med mjölk till det, som han gillade det.

Jag satte mig ner vid bordet och började pilla på en trädflik som stack rakt upp från bordets skrovliga yta. Jag tittade ut på den skimrande vita snön utanför de överraskande fina fönstren och kom ihåg när Papyrus var yngre, när JAG var den ansvariga, när vi inte brydde oss om den osynliga regeln att döda eller bli dödad i underground. Men den tiden är borta nu när han växte ikapp mig och gick med i The Royal Guards, och även blev deras andre general. (Han kämpade fortfarande för att ta Undynes plats som förste general).

När han sedan ätit upp så tog jag undan disken, städade rent efter mig och begav mig till mitt jobb. Som vanligt så var jag för lat för att gå, så jag teleporterade mig.

Dagen gick, jag kände monsters mordiska blickar mot mig hela dagen. Ingen hade gått på mig på ett bra tag nu, inte sen Papyrus dödade de senaste som hoppade på mig. Jag hade bara haft 0,01 HP kvar innan han kom, de var ett par svaga mesar om jag får säga det själv.

Jag minns den tiden då jag hade haft mest HP i Underground, mer än Undyne till och med!

Vadå, undrar du hur jag förlorade allt HP? Gees, du är allt personlig här du. Låt oss säga såhär - ju mer motiverad man är, ju mer HP behöver man för att klara sig. Men vad händer när man inte är motiverad längre, utan bara håller sig till sina rutiner och försöker att inte tänka på något? Man kan inte längre få tillbaka de HP man förlorat. 1 HP är lågt nog, jag hoppas bara att jag kan behålla det. Jag är väll ändå ganska motiverad av att hålla mina rutiner, så de är nog kvar ett tag tag till iallafall.

Jag tänkte på det som damen bakom dörren sa tidigare (läs beskrivningen om ni inte gjort det) och tittade extra noga efter den där människan.

Hela dagen gick och ingen hade hänt. Det kan vara jag som bara struntat i jobbet den mesta av tiden, men jag såg ingen människa någonstans.

Dagen var slut nu och jag var på väg hem. Det kändes som om varenda steg skulle dra mig ner i kvicksand och världen såg ut att vilja snurra extra mycket. När var egentligen senaste gången jag sov mer än 5 minuter eller åt mer än någon liten bit frukt?

Allting gick i slowmotion, marken under mig försvann och mörkret slukade hela mig. Jag hörde en liten, skrovlig röst eka i mitt huvud "Sans?"