Troubleboys

Troubleboys - Kapitel 2

*Oscars perspektiv*
Bella, bara min Bella. Som jag har längtat efter henne, så jädra mycket. Min favorit.
Jag stod på perrongen med Felix och väntade på att Bellas tåg skulle anlända. Hennes mamma Maria skulle komma senare. Jag kollade på Felix. Han grejade med sin telefon så jag tog upp min också och började skriva ett sms.

Till: Bella <3
Kommer du snart? Längtar så! :) :* skrev jag och skulle precis trycka på skicka när tåget kom. Felix petade på mig.
"Är det där hon?" frågade han och log. Jag tittade vart han pekade och mycket riktigt, det var hon. Bella! Hon hade blivit ännu snyggare, om det ens var möjligt!
"Vad snygg hon är, lyllos dig som får vara med henne så ofta!" viskar Felix till mig. Så typiskt Felix tänkte jag och skrattade lite tyst. Jag kunde knappt prata. Att få se henne, på riktigt och inte bara på bild, var helt fantastiskt. Det kändes som en evighet, men till slut återfick jag förnuftet och joggade fram mot henne.
"Bella!" ropar jag lyckligt. Jag visste inte vad jag skulle säga, men jag tror hon förstod mig. När jag kom fram till henne gav jag henne en stor och lång kram.
"Åh, Oscar, som jag saknat dig! Hur mår du?" frågar hon glatt. Hennes röst. Åh vad jag har saknat henne. Hur har jag kunnat leva utan denna underbara person?!
"Jag har saknat dig med babe! Nu när du är här mår jag bra. Har resan gått bra?" Hon skrattar och tittar på mig. Resan hade gått superbra sa hon. Jag svävade som på moln! Min bästa, bästa, vän har äntligen kommit tillbaka. Jag presenterar Bella för Felix, och tvärtom och sedan tog vi bussen hem till mig. Hela vägen satt vi och pratade om allt som hänt under tiden hon varit borta, vilket inte var särskilt mycket då men hon ville ändå höra allt. Jag berättade om allt jag kunde komma på!
"Så, hur träffades du och Oscar då?" frågar Bella Felix nyfiket.
"Hehe, vi träffades faktiskt på Donken!" säger Felix och skrattar. Jag minns det som om det var igår, även fast det var mer än ett halvår sedan. Jag log lite vid tanken.
"Va?! Du skojar va? Vad skulle få er att bli vänner på Mc Donalds? frågar Bella. När jag tittar på henne ser jag att hon ser väldigt förvånad ut, vilket inte överraskar mig.
"Jo, kort sagt var det en snubbe som tog mina pengar och Felix hjälpte mig att ta tillbaka de." flikar jag in samtidigt som jag drar handen genom håret och hör hur Bella skrattar.
Under hela resan ser jag flera gånger hur Felix kollar på Bella med såna där "du+jag=sängen-blickar". Han får inte ta ifrån mig min allra finaste vän nu när hon väl kommit tillbaka! Jag måste ta ett snack med Felix sen.

*Bellas perspektiv*
"Så, vilken film ska vi se på då?" frågar jag killarna. Alltså gosh, den där Felix är ju bara för snygg! Den enda killen jag träffat typ som har allt. Han har utseendet och är så jädra snäll och rolig! Verkligen min typ av kille. Jag sneglar lite på honom, och typiskt nog så tittar han åt mitt håll precis då!
"Vi kan väl typ se på The Grudge eller nåt?" säger Felix och Oscar nickar instämmande. Åh! Jag som hatar skräckfilmer. De är så hemska och jag inbillar mig jämt saker efter jag sett den, typ att de i filmen ska komma till mig.
"Vad tycker du då snygging?" Jag tittar ner och rodnar lite lätt. Felix tycker jag är snygg! Men han menade det säkert inte. Aja, jag vill ju inte ses som feg av killarna så jag har väl inget val!
"Ja men den kan vi se! Det kommer bli kul, men förbered er på skrik för min del!" säger jag till slut. Oscar och Felix tycker tydligen det var riktigt kul och när jag stod och funderade på om de skulle få ett skrattanfall eller inte så slutade de skratta.
"Hörni guys, jag går och gör popcorn och hämtar dricka, börja inte filmen utan mig!" säger Oscar. Han verkar lite avis och jag vill ju verkligen inte göra Oscar ledsen eller så men jag tror jag börjar gilla Felix. Ute i köket hör jag hur micron startas och jag känner lukten av popcorn.
"Bella, du vet, jag tycker du är dösnygg. Du verkar som en toppentjej och jag tror faktiskt jag gillar dig." Felix tittar på mig medan han säger det till mig. Jädrar. Vad ska jag säga?! Alltså menar han allvar? Han måste väl skoja? Tusen tankar virvlade runt i mitt huvud.
"Ehm.." längre han jag inte innan Oscar kom in med famnen full av en popcorn-skål, chips-skål och dricka. Phew, där kom jag undan för en stund. Det kändes otroligt pinsamt i början av filmen, även fast jag kände likadant. Varje gång jag blev rädd kröp jag en cm närmre Oscar, men jag tror att Felix önskade att de två kunde byta plats. Efter ett tag somnade Oscar. Felix tecknade åt mig att jag skulle följa med honom ut och jag kände att jag var tvungen att göra det. Direkt jag kom ut började jag prata. Orden forsade ur munnen på mig och jag hörde knappt vad jag själv sa. Jag tror jag sa något liknande det här:
"Felixjagärledsenattjagintesvaradeförutmenjaggillardigmed men..." Längre han jag inte innan jag blev avbruten. Felix drog mig intill sig och kysste mig. Jag kände hur ett leende började forma sig på hans läppar när han kände att jag besvarade den. Jag drar mig ur efter några sekunder.
"Felix, tänk om jag sårar Oscar? Nu när jag väl kommit tillbaka och allt." säger jag bekymrat och suckar.
"Äh, det löser sig sötis." svarar Felix och kysser mig igen. Han är så himla härlig han, Felix.
Vi skrev en lapp till Oscar och la på bordet framför honom. Han sov så djupt så vi ville inte väcka honom och sedan följde Felix mig hem. Innan jag gick upp till vår nya lägenhet stannade vi utanför.
"Så vi är typ tillsammans nu eller?" frågar jag och ler. Det kändes så underbart att ha en pojkvän.
"Ja jag tror det, för det vill du väl? Du skulle aldrig klara dig utan mig!" svarar Felix och skrattar åt sig själv.
"Det är klart jag vill, och nee jag tror inte jag skulle klara mig utan dig! Fast jag föddes ju utan dig och har klarat mig fram tills nu så?" Vi små-retades med varandra och sedan kysste jag honom länge innan jag trött gick upp till vår nya lägenhet.
Den kvällen somnade jag med ett leende på läpparna. Minst sagt en bra första dag i Stockholm.

// Så, vad tycker ni? :) Känns som det går framåt i alla fall! Rösta gärna och kommentera! :D //