Troubleboys

Troubleboys - Kapitel 7

*Felix perspektiv*

Det här framträdandet kändes så nice. Allt gick bra, vi synkade dansen och mycket folk kollade! Jag stod svettig och vilade en liten stund och tänkte på hur mycket jag saknade Bella. Oavsett vad skulle jag gilla henne lika mycket!
Eftersom Oscar är en av mina bästa polare så berättade han direkt efter pratet han haft med Bella att han gillade henne. Ska jag vara ärlig så blev jag faktiskt inte arg, för jag vet att Bella aldrig skulle lämnat mig, och dessutom kan inte jag styra över Oscars känslor! Det är i alla fall löst mellan oss nu och det känns så bra. Jag vet faktiskt inte, men det kan vara anledningen till att Bella inte velat prata med mig.
Precis när jag tänkte gå till de andra killarna så fick jag syn på henne! Bella stod och knöt sin sko och hade inte upptäckt mig än så jag tänkte jag kunde gå och möta henne. På mina läppar formades ett leende av bara tanken på hur sexig hon var.
"Heeej babe!" sa jag när jag kom fram till henne. En sekund verkade det som om hon inte ville träffa mig eftersom hon såg så nervös ut, men jag måste inbillat mig för nästa sekund log hon stort mot mig och gick fram till mig. Det var bara några centimeter som skiljde våra kroppar ifrån varandra. Jag la händerna runt hennes midja och tittade in i hennes otroligt vackra ögon. Hennes händer fördes upp mot min nacke och jag kände att jag bara ville pausa tiden och ha det så här för evigt. Just då var allt så enkelt. Hela mitt liv var fyllt av glädje och jag kände mig bara positiv till allt!
"Heeej babe!" svarade hon, med samma ord och i samma tonläge som jag för någon sekund sen. Att någon kan vara så snygg och sexig som hon!
Jag bestämde mig för att inte ta upp att hon inte ringt eller sms:at mig, för jag förstod att hon hade en anledning. Det enda jag villa var att få hålla om henne och kyssa henne.
"Lust att komma hem till mig ikväll och se på någon film?" frågade jag henne. Säg ja. Säg ja. Säg ja.
"Ehm.. Felix.. Det går inte, jag har min bästa kompis Elin här från Jönköping.." svarade hon och slog ner blicken. Jag blev förstås lite besviken men det är inget jag kan ändra på.
"Men Bella, jag kan väl följa med? Ni ser ju ut att vara väldigt sugna på varandra haha.." sa plötsligt en tjej jag inte lagt märke till förut. Så det måste vara Elin, hennes kompis. Jag tittade på henne och såg att hon skrattade. Sedan så förstod jag vad hon hade sagt! Att jag inte tänkt på det, hon kan ju följa med så bjuder jag hem killarna också!
"Ja, snääälla Bella? Killarna kan också komma! Och förresten, Elin heter du va? Bara så du vet tänker vi inte ligga." avslutade jag och gjorde först hundvalpsblicken till Bella, och sedan log när jag sa sista meningen mot Elin.
"Okej då, men då måste jag berätta en sak för dig sen Felix." Äntligen gav hon med sig!

**

"Jag ska bara prata lite med Oscar och reda ut det här, det är okej va?" viskade Bella till mig när vi var framme hos mig. Jag nickade och log mot henne.
"Men först vill jag ha en puss!" sa jag.
"Bara på kinden" svarade hon, och jag förstod att hon retades. Jag gav henne en blick som sa att jag inte gick med på det. Åh vad hon är söt när hon rodnar!
"Okej då!" sa hon efter några sekunder. Yes! Jag bara längtade efter att få kyssa hennes mjuka läppar!
Jag böjde mig fram och skulle precis pussa Bella på munnen när hon snabbt vände på huvudet så jag istället pussade hennes kind.
"Beeeeeelllaaaa! Det där var inte schysst.." sa jag och låtsades vara ledsen. När jag stod där och tittade ner i marken och fortsatte låtsats-sura kom hon fram till mig och gav mig en snabb puss på munnen.
"Så, gå in nu din lilla fjant!" sa Bella och skrattade åt mig. Jag blev såklart "på bättre humör" om man nu kan säga det..

*Bellas perspektiv*

Efter cirka 10 minuter hade jag och Oscar löst det och var vänner igen. Det var såklart inte helt som förut, lite stelare om jag säger så, men allt kändes bra och det var huvudsaken. Jag gick in i Felix vardagsrum och Oscar på toa, så jag och Felix hade lite tid att prata.
"Tjena snygging" sa Felix till mig och smilade.
"Felix, vi måste prata." svarade jag och gav honom en seriös blick för att visa att jag var allvarlig. Han flyttade sig lite och klappade bredvid sig i soffan, för att jag skulle sätta mig där.
"Sure, vad vill du.. ehm.. prata om?" Jag kunde skymta en nervositet i hans ögon. Han visste redan vad jag ville prata om och försökte bara vinna tid. Jag fortsatte att stirra på honom och till slut gav han upp.
"Okej okej.. Du menar tidigare idag, när vi dansade och sjöng va?" frågade han och kliade sig i nacken.
"Exakt." Jag ödslade ingen tid på att visa medkänsla, nu var han faktiskt tvungen att berätta vad som pågick. Hoppas han i alla fall har någon vettig förklaring.
"Kort sagt, vi är ett band som kallas The Fooo. Ledsen för att jag inte berättade förut, visste bara inte-"
"Hur länge?" avbröt jag honom. Hur kunde han inte berättat det för mig tidigare? Jag kände mig lite.. Jag vet inte vad? Sviken?!
"Eh.. Sen innan vi blev tillsammans.." Det var det enda som behövdes för att jag skulle storma upp från soffan och upp till Felix's rum. Jag visste inte vart jag skulle ta vägen så därför lämnade jag inte huset utan låste bara in mig i hans rum och la mig på hans säng. Jag kände inte för att gråta, utan var bara besviken. Varför höll han det borta från mig så länge? Vad var pro- Jag blev plötsligt avbruten av att någon gick in i rummet. Vem det var visste jag inte eftersom jag låg på mage med huvudet i kudden. Vänta, jag låste väl dörren?! Personen, jag vet fortfarande inte vem men jag antar det är Felix, la sig ner bredvid mig och kramade mig.
Det gick en minut, och sedan kunde jag inte hålla mig längre. Jag var tvungen att försäkra mig om att det var Felix. Försiktigt vände jag på huvudet, i hopp om att han inte skulle märka, och såg tack och lov att det var han.
"Du behöver inte säga någonting, men jag vill att du ska veta att jag var ärlig när jag sa att jag var ledsen." viskade Felix till mig. För att visa att det var någorlunda okej vände jag mig om ännu mer och kysste honom. Det började hetta till lite när dörren ytterligare en gång öppnades, eller snarare slogs upp.
"FELIX! Vad jag har saknat-" jag avbröt förvirrat kyssen och stirrade på personen i dörröppningen, vilken stirrade lika förvånat, tillbaka på mig.

// Allt jag kan säga: CLIFFHANGER! xD
Vad tycker ni om kapitlet? Lite tråkigt kanske, men men..
Och vem tror ni denna person i slutet är? :) Kommentera! //