UN

66 3 0
                                    

Varnar för lite smått dirty! (För er som inte vill läsa sånt)

Det är ovanligt tyst i huset. Alla dörrar är stängda och ingen säger ett ord vid frukosten.
Trots att jag ständigt försöker påbörja en konversation läggs den snart ner igen eller rent utav ignoreras. I brist på hopp dukar jag av min skål med flingor, ett underlägg och ett glas som det tidigare var juice i. Termosen som jag gjorde tidigt i morse ser jag till att inte glömma.

Jag små joggar ner för trappan emot mitt rum för att hämta det sista till utflykten. Medans jag lägger ner termosen i väskan hör jag hur någon öppnar dörren och hur någon säger att jag är i mitt rum. Jag antar att det är Alice och fortsätter att packa.

När en kall hands läggs på min höft och vrider på mig skriker jag till innan jag inser att det bara är Brandon. Han blir först helt blek på grund av mitt skrik innan han inser vad jag skrek över.

-Du skrämde livet ur mig, halv skriker jag med Brandon fortfarande tätt intill mig

-Förlåt det var inte meningen, skulle bara överraska dig litegrann, ett flin sprids då på hans läppar.

Vi fortsätter att små prata medans jag bäddar sängen och packar klart. Han ser snabbt när jag är klar och passar på att dra mig närmare honom för att sedan kyssa mig passionerat.

*SMÅTT DIRTY

Jag njuter så av hans kyssar då dem alltid är så bra. Det känns som om tiden har stannat runt om kring oss medans vår kyss fördjupas. Han särar långsamt på läpparna och slickar mig lätt på läppen för att be om inträde. Hans händer vandrar ifrån min höft till min rumpa och jag ger ifrån mig ett lätt stön. Jag hör hur hans andetag blir tyngre och hans rörelser en aning häftigare.Desamma gäller hos mig. Jag går emot sängen samtidigt som vi håller kyssen. Vi båda dunstar ner och det är då jag känner hans stånd emot mitt lår. Vårt hångel övergår till strul när han sakta försöker att få av mig blusen som jag bär.

Mitt i allt bryts vi när mamma skriker ner att klockan är 08:20 och vi får panik. Våra läppar släpper varandra motvilligt och vi rusar upp för trappan.

Vi sitter i bilen på väg till skolan. Klockan är redan 8:28 och vi båda vet att vi kommer komma försent. Brandon kan vara så prydlig ibland och bli så nervös över sådana saker som att komma försent. Min blick faller ner på hans händer som skakar otroligt mycket. Jag flätar in våra händer samtidigt som jag kollar på honom. Han kollar då upp på mig på det där typiska sättet som bara han kan. Brandon förgyller verkligen min dag som ingen annan kan.
Tagen i situationen böjer jag mig fram och kysser honom. Han besvarar kyssen och jag känner hur mycket mer avslappnad han plötsligt blir. Vi släpper varandra och jag lägger mig på hans bröst. Med honom är allt bra.

Bilen stannar och jag kollar på klockan samtidigt som jag knäpper upp bältet. 08:33
Vi hoppar ut och vinkar hejdå åt mamma som kör vidare till jobbet.

Fort springer vi  genom de stora portarna och in i skolan .Upp för trapporna och slutligen till skåpen. Vi slänger in våra saker och jag tar ut Engelska mappen medans Brandon tar ut Franska mappen.
En lätt kyss landar på min panna innan Brandon rusar till Franska salen. Min alldeles egna ängel.
...........
Lite längre kapitel nu!
På återseede//L😘

Bara en gångDonde viven las historias. Descúbrelo ahora