Linnea sprang ner för trapporna i full fart. "Omg, omg, omg."
Hennes hjärta bultade intensivt och hon klämde böckerna hårdare och hårdare mot bröstet. "Omg, omg, omg."
Hon sprang mot sin bästa vän Christine.
Lyckan i Linneas ögon syntes på mils avstånd.
"Vad är det?" Sa Christine med skratten i rösten.
Linnea kunde knappt tala med allt uppspel som bubblade i kroppen.
"OKEJ! JAG TRÄFFADE NYSS DEN SNYGGASTE KILLEN."
Christine bara skakade lite nonchalant på huvudet med ett växande leende på läpparna.
"Igen? För kanske femte gången idag?"
Linnea viftade bort Christines löjliga påstående med handen och började hoppa på stället, "Nej! Killarna på bussen räknas inte, alla var ju typ över 30." Christine tittade på Linnea sådär som hon alltid tittade på henne när hon sa något konstigt.
"Han har skåpet över mig. Alltså han är så fin! Hans hår, hans ögon. Allt är perfekt. Och han pratade med mig!!"
Christine lyste upp, "Du pratade äntligen med en kille?" Linnea bet sig i läppen för att inte explodera av lycka. "Ja!"
Wilja gick förbi tjejerna och väntade på Linnea. Hon kände inte Christine särskilt bra, hon tyckte hon var lite läskig faktiskt, men det tyckte hon ju om Linnea också innan de lärde känna varandra. Linnea nickade mot Wilja och vinkade hej då till Christine. De gick ut och satte sig på en bänk och pratade lite om förra året, det hade varit en massa drama i deras vänkrets som de behövde diskutera.
"Så vem är Linda för oss nu då?" Linnea satt och drömde om killen vid skåpet och hörde inte vad Wilja frågade.
"Linnea?"
"Linnea!" Linnea tittade upp, "Ow, slåss inte."
Wilja skrattade, "Du som säger att du har jättemuskler."
Linnea drog upp ärmarna på sin svarta tjock tröja, "Menar du dessa bomber?" Hon spände sina armuskler. Wilja skrattade och petade på hennes muskler och gjorde ett "pssssst" ljud för att imitera att luft pyser ut.
Linnea grymtade och drog ner ärmen igen. "Vi borde gå in."
Linnea ställde sig upp, tittade mot skolan och suckade, "mm."
