Mustafa gick i cirklar. Hans huvud värkte. Den svaga, tysta rösten ekade i hans huvud, flickans obeskrivliga leende var det enda han såg framför sig. Han tryckte sina fingrar mot sin tinning, ett misslyckat försök att glömma och gå vidare. Han har Sofia. Den finaste tjejen i 9:an. Hon är i hans ålder också. Ska han sumpa allt för en sjundeklassare som han stod i vägen för? Precis, det är just det han är: i vägen.
Han lutade sig mot sin vita vägg och sjönk ner på golvet som Titanic, han drog upp sina knän mot bröstet och gömde sitt ansikte i sina händer. Han kände hur händerna blev dränka av hans salta tårar. Hans mobil sken upp, Sofia. Han tog upp den och slängde den i väggen mittemot sig. Han stirrade på skärmen som spräcktes. Han skrek och slängde huvudet i väggen.
Han älskade inte henne.
