New brother..?

Kapitel 6

''Hej''

''Leona vad gjorde du i badrummet?''

''Höll mig borta från dig'' sa jag och gav honom en kall blick.

''Med rakbladet''

''Jag sa ju att det låg på golvet!''

Innan han sa något så drog jag upp ärmarna på tröjan och visade honom att jag inte hade några ärr, fast jag egentligen hade det.

''Okej förlåt''

''Det är lugnt''

Jag gick till soffan för att sätta mig och gav Omar säg-inget-för-då-kommer-jag-döda-dig blicken. Jag satte mig gämte Felix och lutade mitt huvud mot hans axel.

''Oscar och Ogge kommer förbi senare''

''Okejj!''

''Vad ska vi göra då?'' Sa Omar och lutade sitt huvud mot min axel.

Felix satte sig upp och jag trillade ner bakom honom och Omar trillade på mig.

''Ajj!''

''Oj förlåt Leona''

''Vänta'' sa jag och satte mig upp.

''Vad?''

''Vad är det för dag?''

''Haha Leona! Det är måndag''

''Åh vilken tur''

''Va?''

''Jo imorgon ska jag gå och färga håret''

''Kuul''

Jag slängde med mit ljus bruna hår och ställde mig upp.

''Jag borde kanske gå hem. Det var inte direkt meningen att sova över hos Omar''

''Kom igen Oscar och Ogge kommer ju, de har knappt träffat dig''

''Joo men alltså endå''

Felix ställde sig upp och gick till mig. Han kramade mig och viskade i mitt öra.

''Förlåt, jag skulle inte bara ha antagit att du skär dig själv bara för att du höll i ett rakblad. Snälla stanna, jag lovade mamma o pappa att ta hand om dig''

Jag kände hur tårarna började rinna ner för kinderna. Jag kände mig så dum. Jag ljög i princip för Felix, Omar var den enda som visste. Jag torkade tårarna snabbt.

''Okej jag stannar''

''Bra''

''Men bara om du gör mig en macka'' sa jag bädjande.

Han nickade och gick ut till köket. Jag visade Omar med en lätt nick att han skulle gå upp. Han sprang upp för trappan tyst som en mus.

''Jag tror jag tappade mitt hårspänne där uppe, vänta lite bara''

Jag sprang upp för trappan och in till Omars rum, där satt han på sängen och väntade på mig.

''Vad?'' sa han tyst

''Du får inte berätta för någon''

''Leona...''

''Det skulle vara förudmjukande om Felix visste, det är hemskt nog att du vet det''

''Jag kommer alltid veta allt om dig''

''Va''

''För vi är vänner''

Han kramade mig hårt och jag kände en tår rulla ner för kinden. Plötsligt utan att tänka böjde jag mig fram och kysste Omar, ingen av oss avslutade den, Omar bara fortsatte, jag ville inte sluta. Det var som att hela världen blev magisk när våra läppar möttes. Vi avslutade kyssen och tittade på varandra.

''Vi kan inte säga till Felix'' sa jag osäkert

''Jag vet''

Vi ställde oss upp och gick ut ur rummet, innan vi gick ner för trappan kysste Omar mig igen. Omar gick tyst ner för trappan och Felix var kvar i köket och hade inte märkt något.

''Alltså jag hittar det inte''

''Konstigt, Omar om du hittar det säg till''

''Aa visst''

Felix gick ut ur köket och gav mig min macka.

''Men vi ska väl hem nu kanske?''

''Hem?''

''Ja!''

Jag tittade från Felix till Omar. Omar tittade på Felix. Felix tittade på mig och jag tittade bädjande på honom.

''Nej, Leona du kan inte sova över här''

''Snääääälllaaa Feliiix!''

Han tittade på mig.

''Men inte själv!''

''Vi kan sova över hela gänget!''

''Okej visst!''

Efter ungefär tio minuter kom Ogge och Oscar.

''Men vem sover var?'' frågade Ogge.

''Pax för Omars säng'' sa jag och skrattade.

''Du sover inte i Omars säng'' Sa Felix hårt.