Resan utan slut

Kapitel 1

Mitt namn är Alice, Alice Wingston. Jag är 14 år gammal och född i Kristianstad, Skåne. Min mamma dog när jag var 8 år gammal och min pappa stack dagen efter mamma dog. Jag har en lille bror, William. Han föddes dagen mamma dog alltså är han 6 år. När mamma dog fick vi flytta till min moster i Småland, Till en liten ort vid namn råstorp. Hon är snäll, och har tagit hand om oss i 6 år. Hon är ganska gammal och har alltid botat oss med sina små huskurer.

Detta var min skriftliga presentation på första svenska lektionen som jag fick A på.

När jag går hem efter skolan hämtar jag som vanligt William på Hans förskola. Sedan går vi hem medan han berättar om sin dag. När vi kommer hem slänger jag som vanligt skolväskan i hallen och hjälper William klä av sig ytterkläderna, sedan tar jag av mina.

- HEEJ!!

Säger moster när hon ser oss.

-Hej!

säger jag strax där efter. Medan William springer och hoppar upp i hennes famn. Och återberättar allt han sa till mig. När jag kommer in i köket har moster stekt potatisbullar med bacon.

När vi ska gå och lägga oss, så nattar jag som vanligt William sedan går jag själv och lägger mig.

Jag väcks av att någon ringer på dörren, jag springer ner lika snabbt som om jag hade en raket i rumpan. Jag öppnar hastigt dörren och reagerar direkt på att det är en kvinna som är genomblöt hon är blond och har svarta kläder som om hon vore James Bond flickvän.

- Hej säger kvinnan. Jag heter Sara Bergman. Min bil kraschade här i närheten, kam jag få övernatta här?

- vänta lite.

Jag smällde igen dörren och sprang till mosters rum.

Moster vakna! Det är en kvinna där ute som vill övernatta här.

- Va? Ja, vänta lite.

Moster ställde sig upp och gick ut i hallen.

- Hej, vem är du?

-Hon sa att hon hette Sara Bergman! Viskade jag i mosters öra

- Jaha! Hej Sara, vad vill du?

-Hon sa att hennes bil kraschade i närheten! Viskade jag en gång till.

- Ja det stämmer, säger kvinnan. Får jag övernatta här? började hon gråta.

-Ja det är klart, sa moster. Alice kan du bädda i vardagsrummet?

-Ja visst, sa jag och gick iväg.

Tankarna snurrade i mitt lilla huvud, men jag var för trött för att tänka. Jag bäddade klart, och gick och sa det till moster. Sedan gick jag barfotad upp i den kalla trappan och la mig. Jag somnade direkt, och efter cirka 3 timmar ringde väckarklockan till skolan.

- William! Vakna det är förskola!

-ah! Jag orkar inte

-jag vet men du måste!

Alla skulle bara veta hur mycket synd jag tycker om William varje gång jag ska väcka han!

Vi går ner till köket där sitter "Sara" och moster och dricker kaffe!

Sen när blev dom vänner!?

-Sara? Sa jag.

- Ja?

- du måste veta en sak! Den där silvriga runda grejen som sitter där ovanför kylskåpet, den får du aldrig röra eller ta sönder!

-varför inte?

För den innehåller väldigt giftig gas som sprids snabbt över hela lägenheten som man försvagas av och somnar eller till och med dör!

-jaha ojdå! Den ska jag verkligen inte röra, sa Sara och sneglar ivrigt på den silvriga runda grejen.

-jaha vi måste gå nu! Sa jag

-hejdå! Sa moster och Sara i kör.