Resan utan slut

Kapitel 3

-ursäkta unga dam, säger kvinnan.

-ja, vad är det?

-du är väldigt ung för att resa själv. Någon måste ju träffa dig. Du kommer inte få gå om du inte har någon som möter dig här.

-jo, eh... Jag... Eller vi... Jag blir svettig och drar ut tröjan från halsen lite.

- ja... Vadå?

-jo.. Eh.. Vi... JA! Juste! Vår mamma skulle möta upp oss här.

- har ni inget bagage??!

-nej vår mamma har vårt bagage!

-hur kommer det sig?

-det är en väldigt lång historia, William börjar dra mig i tröjan.

-jag har gott om tid.

- jag okej då... Jag blir lite nervös om min hjärna hoppar fram och tillbaka av tankar.

-ja berätta nu! Så lång tid har vi inte!

-jo... Så här är det! Vi åkte på resa med mamma och min lillebror här hit till Stockholm. Sedan ringde mormor och sa att hon inte mådde bra, så vi två fick åka tillbaka... Sedan var vi hemma i två dagar, säger jag och sväljer. Och nu åkte vi tillbaka hit så mamma möter oss här. Vi

- ja okej... Men då får du visa din mamma!

Åh! Vilken jobbig tant!

- joo.. Eh.. Ja! Där är hon!

Jag väljer en kvinna som tittar hitåt så jag vinkar till henne och ler.

Som tur är vinkar hon tillbaka eftertänkande.

- hon ser inte så glad ut...

-ah! Sluta vara så töntig!!!

Sedan tar jag William i handen och går mot den okända kvinnan. Utan att veta vad som kommer att hända här näst. Jag kommer fram till kvinnan och frågar hur mycket klockan är... För att ha något att prata om. Sedan tittar jag bak, och kvinnan från tåget vinkar, ler och går in i tåget.

Jag och William går vidare.

- Alice! Jag är hungrig.

- ja William, vi ska bara hitta ett lägenhetshotell först.

-okej.